Ållebergssägnerna - westsidestories

Och det gjorde tiggaren. De gingo genom sju salar, och till alla stodo dörrarna på vid gavel. I
den sjunde låg det guldpengar i en stor hög på golvet. Gubben bad tiggaren hålla upp sin påse
och öste några skovlar pengar i påsen. Så bad han tiggaren lyfta i den och frågade:
- Orkar du mera?
- Ja, ena skuffa (skovel) te, sade tiggaren.
Gubben öste i en skovel till och frågade och frågade om igen:
- Orkar du mera?
- Ja, ena skuffa te, svarade tiggaren om igen.
Och så höllo de på, tills gubben öst i sju skovlar. Då sade gubben:
- Nu behöver du aldri´ gå ut och tegga te dina barn mer.
81. Guldhjelmsriddarne vid slaget 1389
Hilder Werner skriver 1869 i Västergötlands fornminnen ett avsnitt på sidorna 62-64 med
rubriken ”Sägnen om Ålleberg”. Han börjar med en inledande beskrivning av bygden, dess
berg, sägner och historiska händelser. Därefter fortsätter han att beskriva slaget vid
Falköping 1389 som en av de händelser som kommit att prägla sägnen om Ållebergs ryttare.
Vid Ållebergs slag 1389 uppträdde på den svenska härens sida tolf lysande kämpar, som alla
buro hjelmar af det klaraste guld (hvarföre de af folket blefvo kallade guldhjelmsriddarne).
Deras hästar voro de skönaste man ville se, och deras remtyg glänste af guld och ädla stenar.
Der dessa riddare framgingo i striden, måste fienden gifva vika för deras mandom och
oförskräckthet. Men det besynnerligaste af allt var att ingen i hela den svenska hären kände de
tolf riddarne eller visste hvarifrån de kommo, ty de sågo dem första och sista gången den
dagen. När striden var slut och slaget vunnits af svenskarne, hade de tolf riddarne försvunnit
lika obemärkt som de kommit. Allmogens tro (som af nedanskrifne händelse ytterligare
bekräftades) var att de tolf guldhjelmsriddarne sofva inuti Ålleberg, tills det gamla Sverige
kommer i fara, då skola de uppvakna för att bistå det mot dess fiender.
82. Nyckelängen och Fru Skår
Hilder Werner skriver 1869 på sid 62 i Västergötlands fornminnen om hur drottning Margareta
lämnat namn efter sig vid de platser som folktraditionen hävdar att hon vistats på under
slaget.
Här i grannskapet stod en af medeltidens måhända mest blodiga drabbningar, den 21september
1389 (fel datum, skall vara 24 februari enligt bl a Lundqvist 1967/min anm RK), emellan konung
Albrecht och drottning Margareta , deri den svage konung Albrecht måste lemna land och
krona åt sin mera lyckliga medtävlerska. Drottning Margareta skall sjelf hafva varit närvarande
under slaget, och under den hetaste striden hade hon tappat sina nycklar på en äng nedanför
berget, hvarföre den sedan kallades Nyckelängen. Historieskrifvarne deremot påstå att
drottning Margareta varit i staden Warberg under slaget, andra åter på Bohus slott. Hvem af
dessa har rätt, är ovisst, och kan väl äfven vara likgiltigt; men ännu går sägnen omkring
Ålleberg att drottning Margareta åskådat striden och ridit uppför berget på ett ställe, som ännu
kallas ”Fru Skår”.
83. Albrekts skans och mössa
Hilder Werner skriver 1869 på sidan 64 i Västergötlands fornminnen om Albrekts skansar vid
Mösseberg och upphittandet av guldhalskragen i Ållebergs rasbrant.
50