Ållebergssägnerna - westsidestories

intill den låg förr en rund sten; som kallades ”Klockan”. Den låg på en häll så uppgillrad, att
man inte kunde rugga på den, och när någon gjorde detta hörde falbönderna, hur det ringde
och klang långt inne i berget. Därför, trodde man, var stenen de sovande kämparnas
väckarklocka.
Men Salebydrängarna kommo överens om en dag, att rulla ”Klockan” nedför berget, vilket
också till sist lyckades. De hörde ett förfärans brak, lade benen på ryggen och vågade aldrig
nämna ett knyst härom. Tänk om ”Ållebergs ryttare” hade vaknat!
67. Ännasum ena kyrkedörr
Hilding Svensson 1935 gjort ”anteckningar” om Ållebergssägnerna som finns i
maskinskriven form på Falbygdens muséum. Sagesmannen kommer från en liten stuga nära
Viken.
Nu (?) var det (en) gubbe på Viken - han dog för många år sedan, och det är sonen som berättar
- som hade sett den där ingången många gånger. Den såg ut ”ännasum ena kyrkedörr” och var
att finna i en av klipporna, men han vågade aldrig gå fram och knacka på. Så en dag, när han
gick där upp och slog xxxx(?) fick han se den där dörren igen.
Aj, aj, tänkte han, nu ska jag ta ett bra kännemärke på en sten rakt mot Karleby kyrka, och så
ska jag gå hem efter mina pojkar, för om vi blir tre man, så kan det väl inte vara farligt (att) gå
in.
Jaha, han hade lien, tog ett säkert märke och gnodde iväg hem till Viken efter sönerna sina,
ty nu eller aldrig skulle han in i berget.
Men när de sedan kommo tillbaka och sökte efter dörren var (det) stört omöjligt att finna
den. Det gick varken att hitta klippan eller märkesstenen, och den dan finge de aldrig se dem
mera.
68. Som ett dikessnöre var långt
Hilding Svensson har 1935 gjort ”anteckningar” om Ållebergssägnerna som finns i
maskinskriven form på Falbygdens muséum. Sagesmannen kommer från en liten stuga nära
Viken.
Det är inte bara ett par falbor, som funnit den där porten. En vikagubbe till har lyckats. Han
hade tagit med sig ett snöre för att hitta ut igen, trollen kunde ju förgöra synen på en, när en
kom in. Ingången var så smal så att han fick tränga sig igenom. Där innanför var en lång gång
och han trängde nu så långt in i berget ” som ett dikessnöre var långt”, men sedan vågade han
ej längre. På somliga ställen var där fyra alnar brett, men längre in ”feck en krupa”. Där var så
kvavt och varmt, så det var hemskt, vatten sipprade överallt, men längst bort fanns en förfärligt
djup brunn, och där hittade han ett rävskinn. Så gick han ut igen.
69. Den bergtagne prästen
Hilding Svensson har 1935 gjort ”anteckningar” om Ållebergssägnerna som finns i
maskinskriven form på Falbygdens muséum. Sagesmannen kommer från en liten stuga nära
Viken.
En annan gång var det en präst och klockare, som skulle försöka. Prästen blev bergtagen, men
klockaren klarade sig.
46