Ållebergssägnerna - westsidestories
Ållebergssägnerna - westsidestories
Ållebergssägnerna - westsidestories
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
förr eller senare varit sedd, rakt fram emot det s. k. ”klippet” i ”mellanberget”. Slutligen<br />
stannade han framför en port mellan två klipp-pelare, och sedan öppnat den, tillsade han<br />
bonden att bära in hafresäckarne i berget. - Efter slutadt arbete började bonden se sig omkring i<br />
berget, och det var en i sanning underlig syn, som mötte hans blickar. Rundt omkring i den<br />
väldiga bergssalen stodo hundrade sinom hundrade de ståtligaste hästar, bredvid hvarje häst<br />
låg en sofvande ryttare och öfver hvarje ryttare hängde en gyllene rustning. ”Får jag se på allt<br />
detta granna?” frågade bonden. ”Ja, men akta dig att röra vid något!” svarade mannen i<br />
rustningen. Bonden kunde emellertid ej länge hålla sina fingrar i styr, utan började rätt som det<br />
var att ”peta” på ett gyllene harnesk för att ”känna efter”, om det var verklighet eller bara<br />
gyckelspel. Men i samma stund klingade genom berget som en väldig sammanringning af<br />
hundratals klockor, och alla ryttarne rusade upp och ropade med en mun: ”gäller det nu?”.<br />
Men mannen i rustningen svarade: ”nej, icke ännu!” Då lade ryttarne sig åter till ro och<br />
insomnade.<br />
Bonden fick nu en stor mängd penningar såsom betalning för hafren, men tillsades<br />
strängeligen att ej räkna dessa, förrän han kommit tillbaka till sitt hem. Dock - äfven i detta<br />
hänseende var bonden olydig, och följden blef, att penningarne rullade ifrån honom, allt efter<br />
som han räknade dem. Han lyckades emellertid kvarhålla så mycket, att han kunde anse sig<br />
ordentligt betald för sin hafre.<br />
Sedan dess har ingen kunnat återfinna porten till bergasalen. Men om höstaftnarne, då<br />
fullmånen skiner och dimmorna vältra sig tunga öfver slätten, kan man urskilja Ållebergs<br />
ryttare, när de öfva sina skaror för den stundande ofredens tider. Ty en dag kommer, då<br />
sammanringningen i berget skall väcka dem till den sista och afgörande kampen för Sveriges<br />
frihet.<br />
42. De sovande ryttarna i Ålleberg<br />
Bengt af Klintberg åter ger 1986 ”De sovande ryttarna i Ålleberg” under rubriken Krig, i sitt<br />
urval av svenska folksägner, sidan 269 sägen nr 398. Uppteckningen är gjord 1906 av A J<br />
Svensson som finns på Hammarstedtska arkivet i Nordiska muséets folkminnessamling (NM<br />
HA, Sägner 1).<br />
I Ålleberg ute vid Falköping där ligger det en hel krigshär. Det var i min fars drängaår, så var<br />
det en bonde ifrån Leaby som skulle åka in till Falköping med havre, men när han kom till<br />
Ålleberg så kom det en karl emot honom och bad att han skulle få köpa havren av honom. Visst<br />
tyckte han att karln såg sådara lite besönnerlier ut, men han fick köpa en tunna havre av<br />
honom, och han följde mä´n och det bar av in i berget. Där låg fullt med knektar, och där var en<br />
faslig många med hästar och husarer och alla möjliga krigsredskap. Karln hade sagt te´n<br />
strängelia att han skulle akta sej för te stöta ve nånting, och det gjorde han så gott han kunde,<br />
men hur det bar te så hade han råkat stöta till sporren på en ryttare, och ryttaren reste på sig på<br />
äveli fläck och fråga: ”Ska vi opp nu?” Men då sa karln: Ånä! ”Inte än”, och då la ryttarn sej ner<br />
igen.<br />
Då fråga bonden karln hur länge de skulle ligga där. Och han svarte, att de ska ligga här till<br />
det blir krig på Nyckelängen härnäst. Och så sa karln till bonden: ”Nu när du kommer till stan,<br />
så ska du laga att du får växlat bort pengarna som du har fått för havren”. Och det gjorde han<br />
med undantag för en attanskilling som han behållde, men morgonen efter hade han bara en<br />
liten mörtapp istället för attanskillingen.<br />
43. Boen som mötte en liten gråklädder kar<br />
Elin Storckenfeldt skriver 1907 om ”Västgötasägner, upptecknade i Åsaka och s:n (Vartofta<br />
här.)” i Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv, sidorna 5-6. Hon skriver med fonetiskt skrift,<br />
vilken i vissa delar har ändrats nedan till en stavning som ligger så nära som möjligt.<br />
Uppteckningarna är gjorda ”efter en liten gumma Anna-Maja, 60-70 år gammal. Hon har<br />
38