Nummer 2 2006 - Högsta domstolen

More documents

Recommendations

Info

PROFIL Rättvisan är hennes drivkraft Som nyutbildad, alldeles nygift jurist flydde hon sitt hemland. Men pengarna som smugglaren krävde räckte inte för två, så hon fick åka utan sin man till Sverige. Här har hon genomlevt den svenska asylprocessen, tagit ännu en juristexamen och fått en liten dotter. Nu arbetar Vian Karim i migrationsdomstol och brinner för att människor ska få rätt beslut. TEXT KARIN BACKTEMAN FOTO JOHAN WINGBORG VIAN KARIM och hennes man är kurder från Sulaimaniya i norra Irak och beslutet att fly därifrån för drygt tio år sedan fattades snabbt. På grund av politiska skäl levde de i ständig oro. – Det enda man tänker på är att komma ut, till en trygghet. Man är så rädd och så orolig för hur det ska gå. Först långt senare kunde jag reflektera över att jag lämnat mina rötter, min familj, mina vänner, mitt land, berättar Vian Karim. Hennes bror hade flytt över gränsen till Turkiet något år tidigare. Vian och hennes man tog sig dit i bil och mötte honom. Väl där kom de i kontakt med en smugglare, en mellanhand. Några andra sätt att fly fanns inte. De kom överens med smugglaren om ett pris, men insåg samtidigt att deras pengar inte räckte för dem båda. En var tvungen att stanna. – Det var olämpligt för en kvinna att vara ensam kvar i Turkiet så min man fick stanna. Jag åkte med min bror. Ingen visste hur lång tid det skulle ta. Om det skulle lyckas. Min man hade varit inställd på Tyskland men jag sa Sverige för där hade jag två systrar. Att vi hört om Sverige som ett land som månar om mänskliga rättigheter påverkade också. Vian och hennes bror kom till en flyktingförläggning utanför Stockholm. Trots att de hört att allt skulle gå snabbare om de bodde på Migrationsverkets förläggningar, stannade de kvar där bara en månad. – Det var fruktansvärt. Ovissheten inför vad som skulle hända. Ensamheten. Min bror hade som kille lättare att få vänner. Jag upplevde tiden där som att jag var inlåst i ett litet rum. Nästan varje dag hade jag telefonkontakt med min man. Det var min tröst, det som gjorde att jag höll ut. Efter den månaden flyttade Vian och hennes bror till systrarna och bodde växelvis hos dem. Men ryktet som sa att sökande som bodde på förläggning prioriterades i processen fick dem att flytta till en av verkets lägenheter. Där fick de bo med två andra 16 DOMKRETSEN NR 2/2006 familjer. Trötta, deprimerade människor. Mycket bråk. För att undvika konflikter valde Vian efter en tid att flytta tillbaka till sina systrar. Det tog ett år innan hon och hennes bror fick uppehållstillstånd. Andra kurder hade behövt vänta två månader som längst, så de kunde inte förstå varför det tog så lång tid för dem. De funderade ofta över om något var fel, om något inte ansågs stämma. Vian berättar hur hon var helt fokuserad på sin egen situation, hur förstörd hon kände sig mentalt och psykiskt och hur hon samtidigt hoppades så mycket att allt skulle gå bra. Det slukade energin. Att gå till skolan varje dag orkade hon inte. Sverige hade vid den här tiden börjat ta fingeravtryck på alla sökande för att kontrollera om de först varit i andra europeiska länder, dit de i så fall ska sändas tillbaka enligt den ännu gällande Dublinförordningen. I efterhand gissar Vian att hennes och broderns berättelser också jämfördes noga, för att utreda deras trovärdighet. En sak upplevde de positivt under denna väntan. – Från att ha levt i ett land där man varit nertryckt, rädd och orolig kom vi till ett land där vi bemöttes av tjänstemän och poliser som var jättetrevliga och rara, berättar Vian. När de till slut fått uppehållstillstånd tog det två månader innan Vians man kunde komma hit på grund av anknytning. Det var fantastiskt. Vian hade en egen lägenhet i Örebro och där bodde de tillsammans. Nu läste hon svenska för invandrare på helfart. Hon hade redan nått en viss språklig nivå så det behövdes bara några månader för att få ett intyg. Sen började hon på komvux. Efter tre och ett halvt år i Sverige kom hon in på juristlinjen. Att läsa in en svensk juristutbildning var inget självklart beslut. – Min man har alltid trott på mig, men många landsmän avrådde helt, såg det som allt för svårt, omöjligt att klara, säger Vian som själv funderade på att bli socionom istället. Samtidigt hade hon sin juristdröm. – Det var egentligen min pappas dröm, men den blev min, säger Vian och berättar om sin pappa, som drömt om att bli jurist och som alltid varit politiskt aktiv. Han blev arresterad under sitt sista år i gymnasiet och missade därmed tentan som var nyckeln till juristlinjen. Sen dess drömde han istället om att se ett av sina barn bli jurist. – Min pappa var gerillasoldat. Jag var Det svenska språket är inte förknippat med känslor för mig. Det är bara ord. Att det är så kan vara en styrka i arbetet som jurist. Samtidigt får jag anstränga mig mer för att formulera mig på svenska, säger Vian Karim, jurist vid Länsrätten i Göteborg, Migrationsdomstolen.
Jag är otroligt glad över vad jag uppnått och jag hoppas att det kan uppmuntra andra att satsa på utbildning. Man ska inte vara rädd för att man har en annan bakgrund, inte låta det hindra en från att satsa på det man vill uppnå, säger Vian Karim som har juristexamen från både Erbil och Göteborg. bara tio år när han dödades i kampen mot den dåvarande irakiska regimen. Och jag ville göra min pappa stolt. Stod ofta i min mammas fotsida svarta kappa framför spegeln och lekte att jag var advokat. När jag blev lite äldre ville jag bli civilingenjör. Men tanken på juridiken fanns alltid kvar. Så blev det. Vian läste den fyraåriga irakiska juristutbildningen i Erbil. I Sverige fick hon tillgodoräkna sig 30 poäng, hon läste fyra år i Göteborg och skrev sin examensuppsats om hedersmord i ett straffprocessuellt perspektiv. Hon tvekade inför att flytta till Nyköping, där hon blev erbjuden notarietjänst. Självklart ska du ta den, sa hennes man och påminde om att långt ifrån alla jurister får möjligheten. Han och deras dotter, som nu är två och ett halvt år, följde med. Till migrationsdomstolen vid Länsrätten i Göteborg kom hon innan notarietjänstgöringen var avslutad, så hon fortsätter där som notarie ett tag. Utlänningsrätten lockade och Vian fick jobb i konkurrens med 180 sökande till 30 tjänster. – Anledningen till att jag sökte är att jag gått igenom asylprocessen själv. Jag vill se från andra sidan hur det går till och inifrån vara med och på ett objektivt sätt påverka så att människor får rätt beslut. Att man bryr sig, om jag får uttrycka det enkelt, tror jag är avgörande för att det ska bli den förändring som åsyftats med den nya instans- och processordningen. Inget ska gå mig förbi utan ordentlig utredning, hoppas jag. För de enskilda klagande tror Vian det kan vara förtroendeingivande att någon av rättens ledamöter har en annan bakgrund och en egen erfarenhet av asylprocessen. Just muntligheten i den nya processen tror hon kan komma att påverka bedömningar och helt säkert betyda mycket för de enskilda. Att få komma till tals är viktigt. – Genom att överprövningen nu sker i domstol, i en tvåpartsprocess, tror jag parternas och allmänhetens förtroende för besluten kan öka, säger Vian. För även om många uppgifter kommer att sekretessbeläggas i syfte att skydda enskilda, så ger domstolsförfarande möjligheter till insyn, i handläggning och beslutsunderlag. Det kan bli svåra avgöranden, beslut som är riktiga enligt lagen men innebär lidande för människor som får avslag. Det är Vian mycket medveten om. Jag är faktiskt lite rädd för det. Det kom- PROFIL mer nog att bli svårt för alla. Jag är en ganska känslosam person, har själv upplevt processen och kan lätt föreställa mig vad ett avslag innebär. Det avgör ju den människans hela liv. Som tillämpare av lagen måste man hantera sina känslor och vara objektiv i sina bedömningar. Ofta handlar det om just bedömningar och man kan inte gömma sig bakom lagen, betonar Vian. Samtidigt som den har gränser ger den rättstillämparen utrymme för tolkning. Domstolarna har nu i uppgift att bilda egen praxis. Finns det ett utrymme för humanare bedömning så ska det användas, anser Vian. Alla vet att rättvisa är svårt att uppnå. Ändå är den en drivkraft. – Juridik är ett sätt att komma närmare, komma nära rättvisan. Att jag brinner för juridiken handlar om rättspatos, säger Vian och skrattar när hon berättar att hennes bröder brukar skämta om hennes patos och fråga om hon skulle försvara dem om de skulle göra något brottsligt? Det skulle hon aldrig. FOTNOT Cirka en tredjedel av examinerade juris kandidater får möjlighet till notarietjänstgöring. DOMKRETSEN NR 2/2006 17
Page 1 and 2: Framtidens Vera är här Fiskaler i
Page 3 and 4: Krafttag mot växande målbalanser
Page 5 and 6: Förståelsen för massmedia Medieh
Page 7 and 8: en skön konst att inte argumentera
Page 9 and 10: »Införandet av en gemensam profil
Page 11 and 12: Nyckeltal ska ge friskare personal
Page 13 and 14: Ansökan Avslag Migrationsverket pr
Page 15: Beslutsfattandet blir tydligare Den
Page 19 and 20: återfinns således på åldersidan
Page 21 and 22: Jennie Fors, auktoriserad rättstol
Page 23 and 24: Debating Chamber of the Parlimentar
Page 25 and 26: Reseledare till Europa Reseledarna,
Page 27 and 28: Fakta om löneavtalet Genom det nya
Page 29 and 30: nesförhör kommer att kunna spelas
Page 31 and 32: Två röster De nya IT-föreskrifte

Nummer 2 2006 - Högsta domstolen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?