Nummer 2 2006 - Högsta domstolen
Nummer 2 2006 - Högsta domstolen
Nummer 2 2006 - Högsta domstolen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
INSÄNDARE<br />
Redaktionen mottog en insändare från lagmannen Johan Mannergren med anledning av det nya löneavtalet<br />
som träffats för landets domare. Vi bad Monica Dahlbom, chef för Domstolsverkets Personalavdelning<br />
ge en replik på insändaren.<br />
Underligt löneavtal för domarna<br />
Det är ett minst sagt underligt<br />
löneavtal som Domstolsverket<br />
och Jusek träffade i höstas.<br />
DOMARE SKALL NU lönesättas individuellt<br />
men utan att man får beakta vare sig yrkesskicklighet<br />
eller effektivitet. En domare som<br />
uppträder professionellt i rätten och som<br />
skriver välunderbyggda domar får alltså inte<br />
tillgodoräkna det i lönehänseende. Inte heller<br />
får domaren dra fördel av om han eller hon<br />
arbetar effektivt och avgör sina mål och ärenden<br />
inom rimlig tid. Nej – den som vill klättra<br />
uppåt på lönestegen bör i stället se till att<br />
fördjupa sig i något mer eller mindre intressant<br />
juridiskt område som eventuellt kan vara till<br />
nytta för verksamheten. Högre lön kan enligt<br />
avtalet också ges den som åtar sig ett handledareuppdrag<br />
för en yngre kollega eller medverkar<br />
i ett utvecklingsarbete. Till och med ett<br />
sidouppdrag kan utgöra skäl för en löneökning.<br />
Många domare ville inte lämna den traditionella<br />
lönesättningen där ordinarie domare<br />
har lika lön oavsett <strong>domstolen</strong>s storlek och<br />
arbetsuppgifternas art och omfattning. Men<br />
om Domstolsverket och Jusek nu har bestämt<br />
att vi skall lämna denna lönemodell förstår jag<br />
inte hur man kan välja en individuell lönesättning<br />
som inte tillåter att man använder självklara<br />
kriterier som skicklighet och effektivitet.<br />
Inte vill vi väl ha en lönesättning som premierar<br />
domare som exempelvis åtar sig extrauppdrag<br />
av administrativ natur – kanske mot arvodering<br />
och med reduktion av ordinarie arbetsuppgifter<br />
– men där möjligheten inte finns att<br />
lönemässigt belöna domare som avgör mål<br />
och ärenden inom rimlig tid och med hög juridisk<br />
kvalitet? Nog är det den senare kategorin<br />
domare som i särskilt hög grad medverkar till<br />
att domstolarna kan fullgöra sina uppgifter på<br />
ett sätt som är ägnat att bevara allmänhetens<br />
förtroende för domstolarna.<br />
Domstolsverket och Jusek har gått ut med<br />
kortfattad information om avtalets innehåll<br />
men inte nämnt något om hur man tror att<br />
avtalet kommer att tillämpas. Det förefaller<br />
dock sannolikt att avtalet diskriminerar domare<br />
som tjänstgör i domstolar utanför stor-<br />
26 DOMKRETSEN NR 2/<strong>2006</strong><br />
stadsområdena. I de största domstolarna finns<br />
nämligen goda möjligheter för en domare att<br />
åta sig extra uppdrag eller specialisera sig på<br />
ett särskilt område eller en målgrupp (jämför<br />
åklagarväsendet med deras specialisttjänster<br />
för åklagare som handlägger miljömål, mål<br />
om ekonomisk brottslighet och till och med<br />
mål gällande vardagsbrottslighet). Motsvarande<br />
möjligheter finns inte i den mellanstora<br />
eller mindre <strong>domstolen</strong> där domarna handlägger<br />
alla förekommande mål och där man<br />
varken vill eller kan specialisera sig.<br />
En tillämpning av avtalet kommer troligen<br />
också att få till följd att domare lönesätts efter<br />
Kommentar<br />
VI HAR ETT AVTAL som förhandlingsparterna<br />
efter segdragna förhandlingar har<br />
kommit fram till. Domstolsverket och Jusek<br />
hade helt skilda ståndpunkter kring frågan<br />
om individualiserad lön. Sett ur det perspektivet<br />
är avtalet som vi nu skall tillämpa<br />
en framgång. Alla arbetsgivarföreträdare<br />
har att göra sitt bästa när de nu enligt<br />
avtalet skall hålla lönesamtal med domar-<br />
rent tillfälliga faktorer vilka inte kan påverkas<br />
av den enskilde domaren. Antagligen kan<br />
domare som arbetar på domstolar där de<br />
ges möjlighet att delta i utvecklingsprojekt se<br />
fram mot högre lön än kollegor som arbetar<br />
i domstolar där sådana projekt inte bedrivs,<br />
kanske för att arbetet i <strong>domstolen</strong> flyter så bra<br />
man kan önska. Även domare i domstolar där<br />
flera domartjänster innehas av yngre domare<br />
kan räkna med att få del av ett större löneökningsutrymme<br />
än sina lika erfarna kollegor<br />
som tjänstgör i domstolar där det inte finns<br />
yngre ordinarie domare. Skälet till detta är att<br />
yngre domare efter det senaste löneavtalet<br />
har fått en ganska stor löneökning varför<br />
deras del av ett extra löneutrymme troligen<br />
kommer att fördelas ut på de domare som<br />
har tjänstgjort länge på <strong>domstolen</strong>.<br />
Enligt min uppfattning finns det en<br />
uppenbar risk för att avtalet leder till en<br />
lönebildning som i många fall kommer att<br />
uppfattas som direkt orättvis. Och nog är<br />
det också så, att det ger ett närmast löjligt<br />
intryck när man säger att domare lönesätts<br />
individuellt men att man då inte tar hänsyn<br />
till kriterier som skicklighet och effektivitet.<br />
Har DV och Jusek nu bestämt att vi skall ha<br />
en individuell lönesättning för domare måste<br />
man naturligtvis få använda alla kriterier som<br />
är relevanta vid bestämmandet av lön. Avtalet<br />
bör därför omförhandlas. <br />
JOHAN MANNERGREN<br />
LAGMAN I ALINGSÅS TINGSRÄTT<br />
na. I detta avseende är det avtalets kriterier<br />
som gäller. Med en gemensam arbetsgivarhållning<br />
och en positiv inställning underlättas<br />
arbetet som vi har framför oss. <br />
MONICA DAHLBOM<br />
CHEF ÖVER DOMSTOLSVERKETS<br />
PERSONALAVDELNING