13477720.pdf

— ir» —
När föddes tiden? ingen dödlig sporde
Det tolfslag, då dess långa dygn upprann.
Den första knäpp, som pendelns svängning
gjorde
Uppà dess ur, till intet Öra hann.
Kär sköt den fram ur svarta afgrundsvågor,
Den dystra menskoön, hvars barm är lågor?
Verldsande! ack! hvar dväljes du bland tingen?
Jag söker dig, du evigt undan gar.
Jag tycks mig höra susningen af vingen,
Der fram du flyr, men finner blott ditt spår,
Ej mera dig. — Du ren förbi har farit. —
Jag vet ej hvar du är — blott hvar du varit.
På hela skapelsen du tryckt din stämpel.
Jag ser den inväfd i hvar blommas blad,
I månans silfverduk. Naturens tempel
Bär dina bilder i oändlig rad —
Men bilder blott, förgängliga och kalla.
Jag rör vid dem — och ner till stoft de falla.
Och stoftet göms af grafven : hoppet slutar
Vid den sin irrande och trötta gäng.
Ner till dess häll dot lyssnande sig lutar;