13477720.pdf

— 6g —
ISu står klippan grön och bergen och kullarna
blomma.
Upp och var glad, var det nu; han förgår
den blommande våren.
Neder af himmelen sjun ka i gullglans morgonens
perlor,
Luften dess balsamdoft inand as. Den fallan de
daggen
Blir, då han rosen be rör, en rosenångande
nectar.
Ty var glad, var det nu; han förgår den
blommande våren.
Höstens vind, en tyran, i glädjens gårdar var
kommen ;
Verldens Konung i dag tar spiran igen öfve r
veri den ;
JVöjets kran sade skål hans munskänk bjuder
oss alla.
Ty var glad, var det nu; han förgår den
blommande våren.
Här i min tjusande dal , jag, näktergalen, från
rnyrtens
Skuggade grenar besöng den leende rosen. O!
glädjens