13477720.pdf

— 63 —
Hur du tydde blomster-verldens logar
Med en anda, gjuten frän Linné!
Du, sozn han, i dina sista dagar
Lifvades att än en blomma se.
Hennes stumma lif din känsla rörde:
1 dess ljusdrift du din egen fann.
Samma längtan efter dager förde
Ock din själ till målet, som du hann.
Mera än den vishet blomman gömmer,
Dock din makas kärlek rörde dig;
Henne än i himlen du ej glömmer,
Som re'n här en himmel spred kring sig.
Denna ömhet, som med dolda tåren
Delade din länga plâgostund,
Villigt offrande i ungdomsåren
Dagjens nöjen, liksom nattens blund;
Denna vänlighet, som aldrig röjde
Egna plågor; detta tålamod,
Som ej klagande, fast hoppet dröjde,
Vid din bädd, som tröstens Engel, stod.