13477720.pdf

()Jv er sättningar och imitationer efter
Österländska Skalder*
DET EVIGA»
(SA DI.)
Forr'ii menniskàti mot lifv ets sorge r skalf*
Förr'n jorden slots af himle ns stjer neh valf,
Var kärleken och Gud och själen till.
IIos kärleken var själen, lof söng Gud,
Och genom chaos gick dess hymners ljud;
Ofödda verldar lyssnade dertill.
Så länge menniskäii i stoftdrägt går,
Och himlens fäs te öfve r jorden står,
Blir kärleken och Gud och s jälen tilh
Och själe n skådar Gud i verldens gång;
Med spherers harmon i, på bönens sån g*
Den Evige i tiden svara vil K
Och multnar, inenniska, din stoftdrägt än*
Och sjunke r jorden, brister himmelen*
Skall själen,, kärleken och Gud bestå;
Och själ en > då hon dödens Engel mött,
Skall prisa G ud, att h vad ej tiden föd t
Ej heller kan af tidens våld förgå.
5