13477720.pdf

— 66 —
Med mognad vishets läror du oss gläder,
Och gläder oss med ljuf, ungdomlig sång.
Din maka vill dig lugn och frihet bjuda
Till tankans yärf, till snillets bragd igen ;
Och nu med ostörd klang skall lyran ljuda,
Ty kärleken har tagit vård om den.
På diktens skepp, en ny Columb, låt färden
Ännu gå fram till mången okänd våg:
Och måla se'n med snillets prakt för veri den
De nya under, dem din ande såg.
Men på det skepp, der Tron mot himlen seglar,
O, för oss du med Ordets kraft och tröst!
Och säg oss mången gång, hur himlen speglar
Sin frid, sitt ljus uti ditt rena bröst!