13477720.pdf

— 82 —
""Ja! du liar rätt, här sänks en hoppfull
telning,
Men först vid tidens rjväll lian sleali uppskjuta
Ej då för jord ens glädje ragr, för himlens." "—
"Kalt vise Gud! h var är jag? O livad aning !" —
""Ser du bredvid dig, pä den lilla kullen,
Den h vita rosenbusken? Der inunder,
O Yngling! nyss svartklädde män lia nedsänkt
En blomma, ack! den skönaste jag skådat .
Dess kind var rosens och dess öga himlens,
Dess själ, som lilja n ren, spred såsom hon
Sin vällu kt Öfver nejden — tills af döden" " —
"O Glid! livad hette hon?" — " "Hon hette Molly ;
Du står vid henne s graf." " — Och Alfred sjönk
Med utbredd famn emot den dyra jorden
Som inneslö t hans lefnads hela glädje;
Och blek och kall, som på en sarko fag
En marmorbild med stannadt öga h vilar,
Så funno sökande hans vänner honom.