13477720.pdf

»9 —
NORR L A N D.
V ex eis äng.
Han.
Jag mins ett land, der tysta stjerneqvällen
Den mörka himlen klär i norrskens prakt;
Der under molnig hjelm de gråa fjällen
Med isad pansar stå kring dal'n i vakt;
Der mången flod sig tumlar vild från hällen,
Och dånet rullar vidt till fjerran trakt;
Der strömkarlsharpan klingar öfver vågen
Då månan kysser våta harpobågen.
H o N.
Jag mins en natt så ljuslett varm, som dagen ;
För blommans slummer har den ock en Sol.
Då leende i unga syskondragen
Stå morgonen och qväll'n vid samma pol.
Då Vakan *) stämmer vemodsfulla slagen,
Och nejden doftar som en ängsviol:
Der ljusa elfvor sväfva om i ringen
Och öfver tufvan glänser silfvervingen.
*) Vaka eller Nattvaka, en Norrländsk sångfågel.