Rötter, rörlighet och relationer – Det finska föreningslivet i ...

gemenskap uttrycks.” 103 För att kunna producera känslan av gemenskap och tillhörighet till
denna gemenskap måste diskursen av diasporisering få konkreta former, dvs. projekt,
aktiviteter etc. Deras omfattning och karaktär är i sin tur högst beroende på dess företrädare
t.ex. föreningsrepresentanter. Hur framgångsrika projekten blir beror på strategierna som
används men också på företrädarna och deras förmåga att mobilisera och engagera
massorna. 104
Alinia diskuterar den kurdiska diasporan med avstamp i begreppet ”kollektivt handlande” och
särskilt hur den formas och hur människor blir engagerade. Ett sätt att resonera kring
processen, enligt Alinia, är att utgå ifrån Meluccis analysmodell där tre analysnivåer har
identifierats: samhället, sociala rörelser och individuella behov. När dessa tre aspekter
interagerar och möts skapas det en modell inkluderande en mellannivå bestående av tre
dimensioner: mobiliseringspotential, rekryteringsnätverk och motivering för deltagarna.
”Mobiliseringspotential” definieras som ”en subjektiv attityd baserad på objektiva
förhållanden” 105 och inkluderar olika typer av aktörer, såväl politiska som intellektuella, som
kan omvandla attityder (subjektiva) till handling. Alinia har identifierat exkludering,
främlingskap och ett behov av tillhörighet som mobiliseringspotential hos kurder i Göteborg.
Tillhörighetsbehovet tillfredsställs ofta genom att delta i olika diasporiska organisationer och
nätverk, de konkreta aktiviteterna (politiska) erbjuder ett socialt liv och deltagarna erhåller
bekräftelse och självrespekt. ”Rekryteringsnätverk” består av relationer, kontakter och nätverk
i det vardagliga livet på globalt och lokalt plan, inte sällan leder dessa till skapandet av nya
identiteter och föreningar. De vardagliga nätverken underlättar för den kollektiva identiteten
och även för det kollektiva handlandet. ”Motivering för deltagandet” är den tredje
dimensionen av kollektivt handlande. Inom nätverken sker sociala samspel vilka motiverar för
att delta samtidigt som deltagandet inte ska betraktas som ett individuellt fenomen eftersom
motivation utvecklas i växelverkan med andra faktorer trots att den kan ha sin början i just
individuella behov och förutsättningar. 106
Milton J. Esman har identifierat fyra möjliga utfall beträffande diasporas öde och framtid: de
försvinner, de blir ”the mainstream”, de blir en del av ”mainstream” eller de överlever som
underordnade minoriteter. Enligt Esman försvinner diasporan om den absorberas i
huvudströmmen och till följd av detta förlorar sin identitet (t.ex. polackerna i Frankrike). Att
bli ”the mainstream” handlar om att diasporan tar kontrollen över ett territorium och jagar
bort eller underordnar de tidigare invånarna i området. När diasporan i sin tur blir en del av
”mainstream” sker det ofta genom en gradvis integration i det mottagande samhället.
Diasporor som erfarit polarisering i det mottagande samhället förblir däremot inte sällan
underordnade minoriteter. Majoriteten av muslimska diasporor i Europa exempelvis känner
sig avvisade av sina värdländer pga. att de inte vill bli européer. 107
Inom den geografiska disciplinen har diaspora-begreppet uppmärksammats relativt nyligen
men välkomnats varmt eftersom ett geografiskt perspektiv kan ge ett viktigt bidrag till
diasporaforskningen.” 108 Laiore menar att det finns behov av perspektiv där historiska och
103 Olsson (2007), s. 237
104 Olsson (2007), kap. 9
105 Alinia (2007), s. 288
106 Alinia (2007), kap. 11
107 Esman (2009), s. 179-180
108 Laiore (2003), s. 279, min översättning
23