Rötter, rörlighet och relationer – Det finska föreningslivet i ...

många finländare, bosatta i Sverige, aldrig lärt sig svenska och behöver därmed föreningens
verksamhet för sitt sociala livs skull.
Enligt Lämsä har dansen alltid haft en mycket central roll i verksamheten och dansbanan i
Varpsund utanför Bålsta lockar många besökare under sommarsäsongen; finländarna vill
dansa varierat till finskspråkig melankolisk musik. Föreningen anordnar även ett flertal andra
aktiviteter, av dessa kan karaokekvällar, volleyboll och stavgång nämnas. Enligt Lämsä är de
flesta medlemmarna idag mellan 50 och 60 år och flyttade till Sverige på 1960- och 1970-talet
för att arbeta bl.a. på Gyproc AB (företaget tillverkar gipsskivor) i Bålsta samt Bacho verktyg
och Bacho ventilation i Enköping. Även Hettemarks sysselsatte ett stort antal finländare,
främst kvinnor.
Den främsta anledningen till att Huddinge finska förening grundades var att finländarna i
trakten ville kunna fira morsdag tillsammans och ha en finskspråkig julfest, enligt Komppa.
Medlemskapet i Huddinge finska förening var också inträdesbiljetten till finska danskvällar
senare på 1970-talet. Föreningen hade även en mycket aktiv idrottsverksamhet (löpning,
friidrott) men idag är de flesta medlemmarna över 60 år och verksamheten har gett vika för
något mjukare aktiviteter såsom stavgång, akvarellmålning och diskussionsklubb, säger
Komppa. Dans och folkdans är de populäraste aktivitetsgrenarna än idag. Deltagarna i
diskussionsklubben diskuterar såväl historiska som nutida ämnen (ett hett ämne är naturligtvis
märkesåret 2009: Finland och Sverige blev två länder för 200 år sedan) men också kring sina
egna erfarenheter, t.ex. hur det var att komma till Sverige. Komppa menar att det är otroligt
viktigt för många finländare att få använda sitt eget språk och att det finns skillnader mellan
finländare och svenskar: ”Finländarna har sitt eget ’sätt’ och sin egen humor.” Komppa
betonar vikten av att få upprätthålla och visa sin egen kultur men menar att man också måste
anpassa sig till det samhälle som man bor och lever i. De flesta finländarna i Huddinge
arbetade på Sundstrand Hydraulik, Alfa Laval, Ericsson eller inom kommunen.
Finska föreningen i Stockholm är den äldsta finska föreningen i Sverige och har funnits sedan
år 1894. När hotet mot Finland växte från Rysslands sida i slutet av 1800-talet, strax efter att
den viktiga språkfrågan i Finland finska vs. svenska nästan hade lösts, blev nationalkänslorna
starka bland de ca 1100 finländarna som bodde i Stockholm. Att få använda det finska språket
och värna om sitt fosterland anses därmed ligga till grund för föreningens uppkomst. 161 Under
de första fem åren var föreningen tvåspråkig, finska blev det officiella föreningsspråket år
1899. År 1894 var medlemsantalet 59, det högsta antalet medlemmar noterades någon gång
under 1970-talet (6758). 162
Enligt Sjöstedt består föreningens verksamhet idag av dans och folkdans, sångkvällar,
diskussionsklubb, akvarellmålning, jympa etc. All verksamhet sker på finska och de flesta
medlemmarna har en nära relation till Finland och följer utvecklingen där. Många har
fortfarande rösträtt där. Drygt hälften av medlemmarna är pensionärer, de flesta flyttade till
Sverige på 1960- och 1970-talet för att arbeta eftersom lönerna på den tiden var betydligt
högre i Sverige än i Finland. De allra flesta hade inga planer på att bosätta sig i Sverige utan
det bara blev så, säger Sjöstedt.
Sverigefinska ungdomsförbundet (SFU) var tidigare en del av Sverigefinska riksförbundet
men blev delvis självständigt år 1993 efter svenska statens krav på att lösgöra
ungdomsorganisationerna från sina modersorganisationer, enligt Lyyra. Den nuvarande
organisationsformen hittades dock inte förrän 10 år senare år 2003. Veckoaktiviteterna i de
161 Turunen (1994), s. 16-19
162 Turunen (1994), s. 99
33