Rötter, rörlighet och relationer – Det finska föreningslivet i ...

Efter en liten paus ställer sig Max Peezay (figur 3) i hörnet där utrustningen finns för att
uppträda. Innan uppträdandet berättar gruppens ”frontfigur” för mig att han har finska
föräldrar och att han var mycket i Finlandshuset (då Kareliahuset) som liten då även hans
pappa är musiker. Den andra killen i gruppen har inget finskt påbrå utan killarna lärde känna
varandra genom att de kommer från samma område. Sångaren rappar på svenska men avslutar
kort och koncist med ”kyllä”, dvs. ”ja” på finska.
Figur 3. Max Peezay uppträder i Mer än Mumin i Finlandshuset i april 2009
Foto: Hanna Maattola
Innan jag lämnar festivalen vid sextiden visar Markus Lyyra (SFU) mig den stora scenen på
andra våningen en trappa upp. Scenen är specialbyggd för kvällens dragplåster gruppen CMX.
Jag frågar Lyyra huruvida det känns nervöst inför kvällen, inte minst med tanke på att
besökarna uteblev under eftermiddagen. Han känner sig nervös, utan tvekan, men säger också
att ifall publiken sviker även under kvällen vore det mest tråkigt för CMX:s skull eftersom
bandet är väldigt stort i Finland och vant att spela inför tusentals människor.
Jag ringer till Lyyra den påföljande onsdagen för att höra hur kvällen hade gått. Den finska
”kulturfrossan” hade lockat drygt 100 betalande besökare under kvällen mot de 300-400 som
förbundet hade hoppats på. Lyyra säger att det är självklart att detta var en besvikelse men
stämningen hade ändå varit på topp och responsen positiv både från besökarnas och från
artisternas sida. Lyyra säger också att det kanske vore bättre att arrangera den här typen av
festival tidigare under våren eller t.ex. redan i februari när risken för att bli utkonkurrerad av
20 gradig värme och sol inte finns.
43