Rötter, rörlighet och relationer – Det finska föreningslivet i ...

Föreningen Finlandia kommer förmodligen att bli en förening med endast
pensionärsverksamhet i framtiden. Isotalo tror att de yngre generationerna blir försvenskade
och följer hellre med den svenska strömmen.
Lämsä tror att framtidens Bålsta finska förening kommer att bestå av endast pensionärer då de
yngre finskättade kommer att bli/har blivit mer svenskar än finländare. Vidare har föreningens
ungdomsverksamhet lagts ner och antalet finländare i kommunen minskat.
Komppa menar att det är svårt att spekulera om Huddinge finska föreningens framtid men
föreningen får inga nya medlemmar och många medlemmar är över 70 år i skrivande stund.
Det är mycket möjligt att föreningen inte ens existerar om 20 år eller att den förvandlats till en
liten lokal dansförening.
Sjöstedt tror att Finska föreningen i Stockholm kommer att finnas i någon form så länge det
finns tvåspråkiga skolor även om föreningen inte har någon ungdomsverksamhet. Då den
andra generationens finländare gick miste om sin ”finskhet” är det också den generation som
förmodligen kommer att vilja gräva i sina rötter någon gång i livet dels av eget intresse, dels
för att kunna föra den finska kulturen och språket vidare till sina barn. Enligt Sjöstedt har
också det allmänna intresset för finska föreningar ökat eftersom finländarna hittat sin plats i
det svenska samhället.
SFU:s existens är helt beroende av statligt understöd och att driva verksamhet utan understöd
är en omöjlighet, säger Lyyra. Finländarna är en erkänd minoritetsgrupp i Sverige och som
minoritetsförening erhåller SFU också s.k. särskilt bidrag utöver det vanliga understödet. I
skrivande stund är dock villkoren för understödet till minoritetsföreningar de samma som för
andra föreningar, dvs. ett antal medlemmar per antal län bestämmer understödsnivån, men då
minoritetsföreningarna har en begränsad rekryteringsbas kommer reglerna förmodligen och
förhoppningsvis att förändras, menar Lyyra.
Lyyra tror att förbundet existerar om 20 år men att antalet medlemmar minskat då dagens
ungdomar inte är intresserade av föreningsliv. Föreningslivet upplevs och uppfattas ofta som
ett föråldrat koncept med stövelkastning och långtråkiga möten i dammiga lokaler och
avskräcker många. Evenemangen (t.ex. Mer än Mumin och Mokoma) lockar dock ett stort
antal besökare (majoriteten är inte medlemmar) och ungdomsverksamhetens framgång borde
därmed mätas med andra mått än med antalet betalande medlemmar, anser Lyyra.
Mattila Wass menar att det är svårt att veta vad framtiden har med sig och därmed också om
Svensk-finska föreningen i Riksdagens framtid. Antalet potentiella medlemmar står i
förhållande till antalet finska eller finskättade politiker och tjänstemän i huset vilket i sin tur
beror bl.a. på valresultat. För att föreningen ska överleva krävs det alltså dels ledamöter och
tjänstemän med band till Finland, dels en engagerad ledare som kan konsten att ”jaga med en
piska”, menar Mattila Wass. Samtidigt har också aktiviteterna och deras karaktär en stor
betydelse och det gäller att hitta intressanta, sakliga och roliga aktiviteter som lockar. Enligt
henne är de emellertid tacksamma ifall 10-15 personer deltar i någon aktivitet då det finns gott
om aktiviteter i huset och de flesta är upptagna med sina familjer, andra möten etc. Dessutom
har exempelvis bastukulturen inte samma betydelse för den yngre generationen som för den
äldre eftersom den yngre inte är uppväxt med den.
39