Verald - Handbok i bordsrollspel - Svenska Österbottens ...
Verald - Handbok i bordsrollspel - Svenska Österbottens ...
Verald - Handbok i bordsrollspel - Svenska Österbottens ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Folket som hade flytt trädde småningom fram ur sina gömställen och såg på den nya<br />
världen som uppstått omkring dem efter Agnis vrede. De som hade flytt ner i grottorna<br />
blev betagna av den eviga elden och den råa, otyglade kraft som låg däri. Detta folk<br />
skulle med tiden bli dvergarerna, väl bevandrade i eldens hemligheter och formade av<br />
dess natur.<br />
De som sökt skydd bland grönskan och träden trädde fram och såg på upp mot<br />
skyn och beskådade ljuspunkterna där uppe. Det silverne ljuset trollband dem och de<br />
skådade länge stjärnornas prakt. Ljuset påverkade dem, och detta folks hud skulle för<br />
alltid glimma silverne vid beröring av mån- och stjärneljus. Detta var de första elvárerna,<br />
ett folk som alltid skulle känna störst tillhörighet till jorden och till gudinnan Nymela.<br />
De som flytt till vattnet lärde sig, att vattnet skyddade mot elden, och de kom<br />
således att slå sig ner vid det. Dessa skulle med tiden bli halvlingarnas folk, förtjusta i<br />
vatten och i Vedeñah, som även försökte hjälpa dem.<br />
Det sista folket, människornas anfäder, hade sökt sig till de öppna fälten för att<br />
undvika eldkloten – att träffa något som rörde på sig var ju svårare än att träffa något<br />
stillastående. Detta folk låg närmast Ukoros vind, och de var föränderliga och rastlösa till<br />
sitt lynne.<br />
Världen var nu tyst och stilla och de fyra folkslagen började skapa sina hem och<br />
sprida sig ut över världen, allt medan gudarna betraktade vad dessa nya folk skulle ta för<br />
sig.<br />
Den Gyllene Ålderns underverk.<br />
Redogörelse över Andra Åldern – Den Gyllene Åldern<br />
De fyra folken spred sig över världen tills de alla hade hittat sin plats. Dvergarerna letade<br />
sig neråt i bergen, där de eviga eldarna efter Agnis vrede brann. Där började de lära<br />
sig smidandets konst och konsten att tämja elden. Elvárerna knöt sig samman med<br />
naturen, lyssnade på den och tog till sig vad den berättade åt dem. De förstod att naturen<br />
var en skör sak som man måste värna om. Människorna byggde stora fästningar och<br />
reste omkring och undersökte sina omgivningar, medan halvlingarna byggde skepp och<br />
utforskade haven och de små öarna.<br />
Vartefter de olika folken lärde sig mera om den värld som de befann sig i så lärde<br />
11