Verald - Handbok i bordsrollspel - Svenska Österbottens ...

74
Exempelkaraktär:
Ylín hade aldrig fattat ett tycke för havet.
Hon rentav avskydde det. Det var tråkigt
ombord på båtarna för där fanns ingenting
annat att jaga än ett par ynkliga små råttor.
Vad fanns det för glädje i att jaga råttor? Hon
såg i alla fall inte vitsen med det - det var det
som skeppskatten fanns till för.
Berättelserna om alla de vidunderliga väsen
som levde i Veralds djupa skogar och bland
de höga bergen hade alltid fascinerat henne
och det enda hon kunde tänka på var att en
dag få ta sig iland och bege sig ut på jakt
efter dem. Men hennes föräldrar vägrade
att släppa iväg henne. Om och om igen
bad hon dem att få resa iväg, men varje
gång nekade de henne. Istället började hon
göra otaliga våghalsiga saker som att dyka
i vattnet från masten, lära sig att använda
vapen och smyga iväg på nätterna när de låg
förtöjda vid någon hamnstad. När hon var
15 gav hennes föräldrar äntligen upp med att
försöka lägga band på henne och hon fick
tillstånd att bege sig av. Hennes föräldrar
grät när hon lämnade, ängsliga för att aldrig mera få se sin dotter.
När hon väl var fri från havet började Ylín leta efter någon som kunde lära henne om
vildmarken och de djur och väsen som rörde sig där ute. Efter en tid hittade hon en
elvár vid namn Cheláni som gick med på att undervisa henne. Det visade sig att Ylín
var snabblärd och efter bara ett par år var hon en lika duktig jägare som Cheláni. När
hon själv insåg detta bestämde hon sig för att bege sig av på egen hand för att se vilka
utmaningar vildmarken hade att erbjuda henne.