här direkt - SWEA International

Forsättning från föregående sida
Det började redan den 21 december
före Salzburg med ett hemskt
snöoväder. Efter München fick vi en
sådan sladd i de halvfrusna snöspåren
att vi stod mitt på motorvägen med
nosen mot körriktningen. Det var mörkt.
Ut med oss för att vända bilen och få
den åt sidan. En lucka i trafiken räddade
oss, men chocken var så stor, att vi
körde av vid Merklingen för att
övernatta. I det trevliga ”Gasthof zum
Ochsen” kunde vi till frukosten se ut
över ett underbart, snöluddigt landskap
och lyssna till radion, där Irmgard
Seefried sjöng Peter
Cornelius ”Weihnachtslieder”.
Egentligen fick vi vår jul redan där.
Så kom vi då till Sverige, där julgranar
var tända överallt. Det var inte vanligt
på den tiden i Österrike, så därför och
förvirrade av den långa körningen och
mörker trodde vi nästan att det redan
var jul och att vi kom försent. Vilken
tanke, ”hjulafton” i Bumsti! Men vi
landade i tid.
Återfärden till Wien var en mardröm
med nästan infrusna färjor, en frusen
bensinpump, hala vägar, snöstormar,
snödrivor och ett broräcke som kom
oss för nära. Vi lyckades i alla fall med
hemkomst utan flera bumstis.
Det blev vår och det blev sommar
1963.I juli skulle vi medverka i en
konsert i Salzburg, hade fyllt Bumsti
med människor och instrument.
Tuffade uppför Mariahilfer Strasse på
väg ut ur Wien, glada och pigga.Men
glädjen blev störd. Precis före
Westbahnhof ville Bumsti inte mera,
gav upp andan.
Det blev ett avsked för alltid, han
övergavs skändligt för att senare hamna
på bilkyrkogården.Vi sade ”farväl” och
klev alla på tåget.
Kloka ord från Anki:
Tur att SWEA finns….
Och att jag är medlem i denna härliga globala organisation!
Alla aktiviteter är jättetrevliga, särskilt våra ”hemma hos”program.
Ett exempel på en sådan fest gick av stapeln i
februari då vi, liksom varje år, strålade samman hos Gunilla
Schorr för att njuta av hennes traditionella sillalunch! Borden
stod vackert dukade med blommor i gult och blått - en
ögonfröjd liksom den uppdukade maten! Vad sägs om inlagd
sill, Janssons, gubbröra, pajer, champinjoncrêpes, köttbullar –
det vattnas i munnen bara jag tänker tillbaka på allt gott!
Vi pratade, pratade, skrattade och sjöng snapsvisor och
andra visor till diverse drycker – vi är rätt bra på att sjunga, vi
i SWEA Wien. Just festen avslutades med hembakade semlor,
som Kerstin ställer upp med varje år!Det enda tråkiga är att
tiden bara flyger iväg på SWEAs fester- man skulle vilja
stoppa klockorna ett tag för att det trevliga ska vara ännu
längre! Kom och upplev det själv!
En liten lustig anekdot: På just Gunillas lunch såg jag att
Ursula Strolz hade ett vackert guldhalsband, vilket jag tyckte
mig känna igen. Ursula undrade varför jag stirrade på hennes
halsband. Jo, kära nån, för drygt 40 år sedan skänkte min
pappa mig ett exakt likadant! Dock med orden:”Du är den
enda som har en sådan modell!” Detta hade juveleraren sagt
till honom. Det var alltså unikt! Till saken hör att det var
inköpt på Gran Canaria. Ursula hade fått sitt halsband av sin
mamma, även detta inköpt på den spanska turistön. Världen
är bra liten, och till min älskade pappa uppe i himlen: ”Du
blev lurad!” Tänk er, under alla dessa år har jag varit
övertygad om att bära ett unikt guldhalsband och så strålar vi
två svenskor samman i Wien och upptäcker att så är det inte
– vi är i alla fall numera två !
Och landat har jag gjort på jorden!
Anki Bohac
16
SWEA Wien Nr 2/2013