Reflektera och diskutera - Svenskt Demenscentrum

olika föremålen ska användas till eller hur man gör. Demenssjukdomen kan också påverka den
praktiska förmågan att ta för sig av maten och att äta.
Det finns en klar risk att alla problemen kring ätandet leder till stress och olust hos personen med
demenssjukdomen. Istället för glädjeämnen kan måltiderna bli påfrestande orosmoment som man
helst vill slippa. Personen upplever att han eller hon inte klarar av måltiderna och försöker kanske
undvika dem på olika sätt.
Detta kan i sin tur öka risken för undernäring som försämrar personens tillstånd och gör det ännu
svårare att äta.
Det krävs kunskap, engagemang och lyhördhet för att skapa så bra måltider som möjligt för varje
person med demenssjukdom och att lösa de problem som kan uppstå.
Att upptäcka problem och underlätta ätandet
Vad säger riktlinjerna?
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för demensvården gäller både personer med demenssjukdom
som bor kvar hemma med stöd av anhöriga, hemtjänst och/eller hemsjukvård och personer som
flyttat till särskilt boende. Rekommendationerna kring mat, näring och måltider avser personer med
måttlig‐svår demenssjukdom, där sjukdomen gått så långt att han eller hon behöver stöd för att äta.
Socialstyrelsen framhåller att det är viktigt att både socialtjänstens och hälso‐ och sjukvårdens
personal är uppmärksam på hur personen klarar att äta. Och det räcker inte att bara mer allmänt
konstatera att någon har problem och börja hjälpa honom eller henne att äta. Istället ska man
kartlägga exakt vad i ätandet personen har problem med respektive vad han/hon fortfarande klarar
av. Stödet ska skräddarsys efter detta. Om man inte är noga med att göra en ordentlig kartläggning,
kan det lätt bli så att personer får hjälp med fel saker och/eller att de får för mycket hjälp. Att hjälpa
för mycket ‐ till exempel mata någon som skulle kunna äta själv – kan både vara kränkande och göra
att personen tappar sin funktionsförmåga onödigt snabbt.
Beprövad erfarenhet visar att kartläggningen av problemen blir bäst och enklast att följa upp om man
använder något av de strukturerade bedömningsinstrument som finns. Att kartlägga problem i
samband med ätandet hos demenssjuka med ett sådant instrument har prioritetsgrad 2 och är alltså
ytterst viktigt.
När personer med demenssjukdom behöver stöd med att äta bör
• socialtjänsten och hälso‐ och sjukvården kartlägga problemen med hjälp av ett
strukturerat bedömningsinstrument, prioritet 2.
• socialtjänsten och hälso‐ och sjukvården ge individuellt anpassat stöd vid
måltiderna, prioritet 2.
• socialtjänsten anpassa måltidsmiljön inom dagverksamhet och särskilda boenden,
prioritet 2.
(samtliga är starka rekommendationer)
33