Reflektera och diskutera - Svenskt Demenscentrum

Kartläggning av problem vid ätande
Det finns ett flertal instrument för strukturerad bedömning av ätförmåga. Syftet med samtliga är att
vårdarnas stödinsatser ska kunna anpassas efter personens verkliga behov.
Ett av instrumenten heter Edinburgh Feeding Evaluation in Dementia, EdFED. Det omfattar allt ifrån
lättare till svårare problem med att äta. Man kan också använda EdFED till att ta reda på om de
åtgärder man har satt in gett den effekt man tänkt sig.
Ett annat instrument är The Self‐Feeding Assessment Tool. Det tar upp sådant som förmågan att
använda bestick, att dricka ur glas och att äta med händerna. Bedömningen delar upp hjälpbehovet i
fem nivåer – från att klara att äta helt själv till att behöva bli matad.
Ytterligare ett instrument är The Feeding Behaviour Inventory. Det är särskilt inriktat på Alzheimers
sjukdom och beskriver 33 ätproblem indelade i fyra områden.
Enligt Socialstyrelsen saknas det underlag för att rekommendera något av instrumenten framför de
andra. I dagens kunskapsläge verkar det klokt att välja ett instrument som man trivs att arbeta med
och lära sig det ordentligt.
Skräddarsytt stöd att äta
Som vårdare har du stora möjligheter att påverka hur personer med demenssjukdom upplever
måltiden, liksom deras näringsintag. Ditt bemötande av personen och din syn på vård‐ och
omsorgsarbetet är faktorer som kan ha stor betydelse. Kapitel 1 i den här guiden handlar om det som
kallas personcentrerad vård och omsorg. Måltiderna är tillfällen då det personcentrerade
arbetssättet är mycket viktigt.
I en forskningsstudie jämfördes två olika sätt för vårdarna att arbeta i samband med måltider i
demensvården. När vårdarna på ett mer mekaniskt och rutinmässigt sätt fokuserade på uppgiften att
servera mat, åt personerna med demenssjukdom mindre än när det andra arbetssättet användes.
Med det mer rutinmässiga arbetssättet vägrade personerna med demenssjukdom oftare att äta och
lämnade oftare bordet. Det andra arbetssättet innebar att vårdaren under måltiden använde sin
kunskap om personen med demenssjukdom och om sjukdomen. Vårdaren fokuserade på vad just
den personen behövde, pratade med personen och kommunicerade med hjälp av kroppsspråk. Detta
ledde till ökat näringsintag och måltiden upplevdes positivt både av personen med demenssjukdom
och av vårdaren.
Genom att lära känna personen med demenssjukdom och hans/hennes speciella behov kan du göra
det lättare och trevligare för honom/henne att äta. Saker som kan vara bra att veta är till exempel
vilken sorts mat personen gillar, vad han/hon tycker om att äta tillsammans med andra, om personen
är lättstressad, om personen uppskattar att konversera under måltiden samt vilka praktiska problem
han/hon har med ätandet. Tugg‐ och sväljsvårigheter kan göra att personen behöver speciellt
förberedd mat och att det är extra viktigt att han/hon får gott om tid på sig att äta. Även sådant som
att få klä om och gå på toaletten och/eller få en torr blöja innan man går till matsalen kan ha stor
betydelse.
34