Reflektera och diskutera - Svenskt Demenscentrum

Skaderisker
Ett viktigt skäl att försöka förhindra fall är förstås risken att den som ramlar skadar sig. I Sverige
inträffar varje år omkring 18 000 höftfrakturer och den stora majoriteten av dem orsakas av fall. En
höftfraktur orsakar mycket lidande och många som drabbas återfår aldrig samma funktion som före
frakturen.
Men även fall som inte leder till att man gör sig illa kan påverka livskvaliteten negativt. Man kan bli
rädd att ramla igen och osäkerheten kan göra att man blir mindre fysiskt aktiv och kanske isolerar sig.
Hålla koll på fallrisken
Att i tid uppmärksamma när en person verkar ha ökad fallrisk är en av de viktigaste förebyggande
åtgärderna. Sedan gäller det att fortsätta följa hur fallrisken utvecklas genom återkommande
bedömningar.
Flera samtidiga åtgärder
Ett arbetssätt som i forskningsstudier gett positiva resultat genom att färre personer faller är det som
kallas multifaktoriell intervention. Det innebär att flera fallförebyggande åtgärder sätts in samtidigt.
Det är på sjukhus och i särskilda boenden som detta sätt att förhindra fall har studerats. Vilka
åtgärder som kombinerats varierar. Utbildning av personal om fall och hur de kan förebyggas är en
viktig faktor. Exempel på andra åtgärder som ingått är fysisk träning, hjälpmedel, individuellt
anpassad tillsyn, förändringar av boendemiljön och genomgångar av läkemedelsbehandlingen (i syfte
att minska användningen av mediciner som kan orsaka yrsel och ökar fallrisken).
Höftskyddsbyxor
Höftskyddsbyxor är specialgjorda byxor som är förstärkta vid höften för att minska risken för
frakturer om personen ramlar. Hur effektivt de förebygger frakturer vid fall är ännu svårt att veta
eftersom forskningsresultaten säger emot varandra. Ett problem med dessa byxor är att de kan vara
svåra att ta av och på. För personer som har svårt att ta av och på höftskyddsbyxan kan den öka
risken att ramla.
Fysiska begränsningsåtgärder
Vad säger riktlinjerna?
För var fjärde person som bor i särskilt boende förekommer det att man med olika tekniska
anordningar begränsar personens rörelsefrihet. Ofta använder personalen sådana åtgärder för att
förhindra att personer med demenssjukdom gör sig illa och/eller för att personen ska kunna komma
upp ur sängen och få social stimulans. Exempel på fysiska begränsningsåtgärder är bälten, selar,
brickbord och sänggrindar. Hjälpmedel som band annat kan förhindra fall och bidra till en bra
sittställning när man äter.
Ett annat exempel på fysiska begränsningsåtgärder är att låsa ytterdörren till ett särskilt boende så
att de boende inte själva kan ta sig ut. Där är ny lagstiftning på väg.
40