Reflektera och diskutera - Svenskt Demenscentrum

Kapitel 10 • Stöd till anhöriga
‐ Visst är det tungt ibland. Man får inte så mycket tid för sig själv och många nätter blir det dåligt
med sömnen eftersom Greta är orolig, säger Erik som tar hand om sin demenssjuka hustru i hemmet.
‐ Men jag är glad att Greta kan bo kvar hemma. Vi är vana att ha varandra. Och ibland känns allt
nästan som förr.
När någon som står en nära insjuknar i en demenssjukdom börjar livet obönhörligt att förändras.
Steg för steg följer man sin närståendes försämring. Den sjuke behöver allt mer vård och omsorg.
Den/de anhöriga får ta på sig att hjälpa och vårda. Att vårda en demenssjuk närstående är psykiskt
och fysiskt krävande. Det kan också vara givande och glädjefyllt. Ofta känns det helt självklart att gå
in i vårdarrollen och till exempel ta hand om en livskamrat som man älskar och känner samhörighet
med. För andra känns den nya rollen mindre naturlig, kanske till och med påtvingad. Mycket beror på
hur relationen var medan den sjuke var frisk.
När den sjuke behöver mer och mer hjälp förändras invanda mönster i relationen. Det kan vara svårt
för båda att bearbeta och acceptera. För den som vårdar innebär situationen också ofta bundenhet,
oro, svårigheter att få tid och kraft över för egna behov och ibland social isolering. Rent praktiskt kan
vårdandet innefatta tunga lyft, att hjälpa den demenssjuke personen med hygien och på toaletten,
att ge hjälp vid måltider och att hela tiden finnas till hands.
Anhöriga som vårdar demenssjuka närstående gör en stor och viktig samhällsinsats. Tack vare den
kan många demenssjuka bo kvar hemma betydligt längre än vad som annars vore möjligt. Att den
sjuke ska kunna stanna kvar hemma är vanligen vad både personen själv och anhöriga vill.
Kvarboende innebär också betydande ekonomiska besparingar för samhället.
Vad säger riktlinjerna?
För att de som vårdar en demenssjuk närstående ska orka göra denna viktiga insats utan att själva bli
sjuka av fysiska och psykiska påfrestningar, måste de få stöd. Det är hälso‐ och sjukvårdens och
socialtjänstens ansvar att ge sådant stöd.
Hälso‐ och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda anhöriga till personer med
demenssjukdom
• Utbildningsprogram och psykosociala stödprogram, prioritet 2
• Olika former av avlösning, prioritet 2
• Stödet kan om man vill ges i form av ett kombinationsprogram, prioritet 3.
• Närstående till yngre personer med demenssjukdom bör erbjudas specifikt
anpassat stöd, prioritet 3. (samtliga rekommendationer är starka)
59