Läs eller ladda ned boken (.pdf) - Jarl Hjalmarson Stiftelsen

22
och Moskva, så länge de inte hunnit bygga upp något nytt i
Pskov- och Novgorod-provinserna närmast Baltikum. Men
det skulle givetvis vara en omöjlighet för balterna att under
någon längre tid gå med på fortsatt närvaro på deras mark av
alla de installationer jämte personal som en sådan kontroll
av luftrummet förutsatte. Skulle man verkligen kunna nå
en kompromiss som var hållbar även i en framtid, när nya
hårdföra krafter kunde ha tagit makten i Moskva efter några
års fördjupad inre kris i Ryssland?
Frågan om en eventuell svensk insats i samband med
dessa förhandlingar skulle uppenbarligen konkurrera om en
kommande regerings tid och energi med en annan fråga,
den som mycket riktigt sattes högst upp på dagordningen
när Carl Bildt läste upp den nya fyrpartiministärens
regeringsförklaring i riksdagen den 4 oktober 1991:
”att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet
genom förhandlingar om medlemskap i den Europeiska
Gemenskapen”. Det skulle bli en arbetskrävande uppgift,
och på UD visste vi ju något om de klara praktiska gränserna
för hur många svåra utrikesfrågor som ett litet regeringskansli
kan hantera samtidigt.
Ulf Dinkelspiel, den nye utrikeshandelsministern, har i
sin bok om Den motvillige europén (2009) gett en spännande
skildring av våra förhandlingar med EG/EU 1991-94.
Den ger inte minst en övertygande bild av de ständiga
insatser som krävdes av statsministern. Först för att säkra
sammanhållningen inom den egna regeringen och med den
socialdemokratiska oppositionen, som i regeringsställning