Läs eller ladda ned boken (.pdf) - Jarl Hjalmarson Stiftelsen

34
med ESK, den Europeiska säkerhetskonferensen, förstod
den vikt som omvärlden fäste vid frågan om de ryska
trupperna i Baltikum.
Det mötet hade sin särskilda baltiska ouvertyr. Ett så
kallat slutdokument hade mödosamt förhandlats fram under
flera månader inom kretsen av ESK-stater och skulle nu
förhoppningsvis antas i Helsingfors med konsensus enligt
ESK:s regler, det vill säga enhälligt, i närvaro av ett stort antal
stats- och regeringschefer, bland dem även USA:s president
George HW Bush senior. Det var många frågor som man
hade sökt finna riktlinjer för, inte minst konflikterna i
förutvarande Jugoslavien. De baltiska förhandlarna krävde
naturligtvis att den folkrättsstridiga närvaron av ryska
förband och militära anläggningar på deras territorier skulle
påtalas. De nordiska ländernas ESK-förhandlare hade kort
före toppmötets inledning lyckats få ryssarna med på en
formulering som krävde att avtal genast borde ingås ”for
the early, orderly and complete withdrawal of foreign forces
from the Baltic States”.
Balterna hade velat ha skarpare och tydligare skrivningar,
framför allt ett slutdatum för tillbakadragandet, och det
ville givetvis även vi på svensk sida jämte våra nordiska
kolleger. Men det var uppenbart att ryssarna inte skulle
gå med på mer än den formulering som jag citerat, och
då fick man nöja sig med den betydande framgång som
det ändå innebar att ha naglat fast Moskva vid denna
utfästelse i ett internationellt dokument av tyngsta kaliber.
Bildt ville emellertid för säkerhets skull knyta ihop säcken