Läs eller ladda ned boken (.pdf) - Jarl Hjalmarson Stiftelsen

60
Nu visste vi att båda reaktorerna varit avstängda sedan 1990
och att den normala verksamheten upphört i maj 1992.
Men kvar fanns 280 officerare vid ubåtsskolan och kanske
450 officerare som bodde kvar i basen som pensionärer. De
var en del av det större problemet med de ryska förbanden
och militärpensionärerna i Estland. Och kvar fanns också
kontaminerade verktyg och skyddskläder etcetera, jämte en
okänd kvantitet plutonium. Sådant bildas alltid när uranet
i reaktorerna förbränns och kan användas för att framställa
kärnvapen.
I december 1993 lyckades esterna få ryssarna med på att
i ett gemensamt brev vända sig till Sverige med begäran om
experthjälp med avvecklingen av Paldiski. Chefen för vårt
strålskyddsinstitut hade redan tidigare haft kontakter med
sin finländske kollega om de problem som i första hand
skulle drabba våra båda länder vid en eventuell atomolycka
i Paldiski. Deras tanke var att sammankalla ett möte mellan
alla berörda parter, inklusive ryssarna, vilket naturligtvis
uppmuntrades av Statsrådsberedningen och UD. Mötet,
som ägde rum i Stockholm i slutet av januari 1994, blev
starten till Paldiski International Experts Reference Group
(PIERG), formellt bildad i Stockholm den 10 maj samma
år, med företrädare för Estland, Sverige, Finland, Tyskland,
USA, EG-kommissionen samt IAEA, det internationella
atomenergiorganet i Wien. Det var ett unikt samarbete,
aldrig tidigare hade Ryssland inlåtit sig i internationellt
samarbete kring avfallsfrågor som hängde samman med
militär reaktorteknologi. Lars Fredén, som följt Paldiski-