Inledning - Blågula Frågor

flesta fall, fred och stabilitet och där finns inriktningar för alla de fem
till åtta större grenarna av islam.
Att jämställa islam med jihad är enligt Rudbeck som att
”Knutbysekten framställdes som typisk för kristenheten; alla kristna
skulle personligen tvingas ta ansvar för och försvara de brott som
några få medlemmar i denna bisarra församling har begått”. Emellertid
var Knutby en intern angelägenhet inom sekten. Den drabbade de
egna medlemmarna, till skillnad från muslimska fundamentalister som
i första hand går i konflikt mot ”de otrogna”, icke-muslimerna. Dessutom
befinner sig den stora majoriteten av Västeuropas muslimer på
främmande mark i så måtto att de inte vistas i någon av de muslimska
staterna. Missionen är att sprida den ”rätta läran”.
Rudbeck bortser vidare från att alla troende muslimer i grunden
bör sluta upp kring sharia, den muslimska lagen. Scruton noterar att
denna uppslutning gäller ”varhelst de befinner sig”, och konstaterar
att sharia ”isolerar honom [muslimen] från det sekulära samhälle som
omger honom” (AB-debatt 050910). Bland mycket annat innebär
denna lag att stat och religion ses som ett, att synen på jämställdhet
mellan könen skiljer sig kraftigt från det västerländska sättet att se på
saken osv. I Frankrike arbetar Sihem Habschi, som själv har muslimsk
bakgrund, med att varna för islam. Hon menar att framgångsrika
företrädare för islam duperar västerländska politiker och medier
för att till slut kunna avskaffa demokratin och införa sharia (GP-kultur
041214). Habschis varning gäller islam i allmänhet, vilket innebär
att hon avvisar tanken på en ”moderat islam”, som skulle kunna vara
kompatibel med det västerländska sättet att tänka och leva.
I Storbrittanien har den från Pakistan bördige doktor Patrick
Sookhdeo, som leder centret för studier av islam och kristendomen,
anfört betänkligheter även mot den mer moderata varianten av islam.
Sookhdeo tar upp de två falangerna bland de pakistanska muslimerna
som finns i Storbritannien. Barelwi-falangen, som är i majoritet, tror
på en långsam process där man i framtiden kan åtnjuta ett islamistiskt
Storbritannien medan Deobandi-falangen strävar efter att ta makten
med alla medel. Även om metoderna skiljer sig åt så är slutmålet detsamma
för de båda falangerna, menar Sookhdeo (The Spectator
050822).
39