Inledning - Blågula Frågor

Klaus sade att västvärldens öppenhet mot invandrare från andra kulturer
underlättar radikala islamisters attacker i västländer, och att öppenheten
för invandring är ett fundamentalt problem. I generella termer
talade han om att mångkulturalismen är ”en falsk ideologi enligt
vilken det finns ett slags anspråk, en generell mänsklig rättighet att
flytta runt var som helst i världen”. Han sade också att denna föreställning
”inskränker de medborgerliga rättigheterna hos de ursprungliga
invånarna”, något som jag i denna bok kommer att ta upp beträffande
svenska förhållanden.
Enligt den skisserade bilden rymmer mångkulturella samhällen,
dvs mång- eller multietniska samhällen, en rad komplikationer. Lagen
om oavsedda konsekvenser, som innebär att uttalade intentioner
kan få helt andra följder än de önskade, är inneboende i dessa samhällen.
Emellertid anser det politiskt korrekta etablissemanget i millennieskiftets
Sverige, att invandringen och mångkulturalismen är god
och berikande. Det mångkulturella är ”framtidens berikande salt”, för
att citera den f d socialdemokratiske toppolitikern Pierre Schori (Dagens
Politik 960131).
Sammanfattning
I den givna beskrivningen har flera begrepp använts: avnationalisering,
tolerans, öppenhet, mångkulturalism och demokrati. Dessa fenomen
anses vara berikande. Invandringskritiker däremot anser att invandring
och mångkultur inte är så ensidigt berikande som dess förespråkare
vill göra gällande. Dessa kritiker ska i denna bok förstås som
sådana individer, grupper och partier som sällar sig till demokratiska
spelregler och med rationella argument driver sin linje. Ett gemensamt
drag för dem är deras kritik av de politiskt korrektas oikofoba
inställning. Kritikerna menar att de kulturella värdena, traditionerna
och ytterst också demokratin hotas av alltför stor invandring.
Bortser vi från mångkulturen på det nationella planet tycks det
slutgiltiga, globala målet vara en värld utan nationer och gränser. Det
är en värld utan sociala, historiska och kulturella band till förmån för
världen som en gigantisk arbetsmarknad. I denna ”nya världsordning”
har individen reducerats till en producent, som säljer sin arbetskraft i
47