Om makt och maktens mekanismer

De senaste decenniernas globalisering av ekonomin har dock utökat, framför allt,
värdepappers inflytande (Martin & Schumann, 1997, passim). På en perfekt marknad finns
inga maktrelationer. Varken köpare eller säljare har så stora marknadsandelar att de kan
påverka priset. Det finns inga ekonomiska, fysiska eller juridiska hinder till och från
marknaden. Alla aktörer har fullständig information om marknadspriset (Parkin m. fl., 1997,
260). På en perfekt marknad är aktörerna fria, autonoma, likaberättigade och likagynnade. Det
finns inga asymmetriska relationer. Problemet är att i samhällsdebatten sker lätt en glidning
från den perfekta marknaden, som heuristisk teori, till den perfekta marknaden, som en
beskrivning av verkligheten, varvid man förutsätter det som skulle bevisas.
Kunskapskapital:
Kunskapskapital är en beståndsdel av det kulturella kapitalet. Kunskapskapital utgörs av
yrkesskicklighet och utbildning. Korpi menar att denna typ av kapital har ett mycket mindre
domän och snävare omfång än ekonomiskt kapital. Vidare har den, enligt honom, mindre
koncentrationspotential, den är inte knapp, har ganska låg förvandlingsbarhet och hög
mobiliseringskostnad. Kunskapskapital kan inte frigöras från sin ägare den kan därför inte
säljas utan bara hyras ut (Korpi i Petterson, 1987, 95).
Jag anser att Korpi underskattar kunskapskapitalets maktpotential vilket, inte minst, beror på
att han förbiser den betingade makten. Det var inte bara förr, då mässorna hölls på latin, som
kunskapskapitalet hade en hög grad av koncentration. Exemplet Lisa, på s.3, visar hur
informella strukturer kan fungera som effektiva uteslutningsmekanismer för att få tillgång till
kunskap. Ett uppenbart fall av koncentration är då man hemligstämplar viss information i en
stat eller på ett företag. En viktig del av professionsforskningen handlar om hur professioner
skaffar sig ensamrätt till viss kunskap. 5 I själva verket har kunskapens exklusivitet ökat under
historiens gång. Vetenskapen har givit makten att producera verkligheten till en liten elit av
vetenskapsmän vars kunskap är så intrikat att vanliga människor saknar kontrollmöjligheter
över den (Berger & Luckmann, 1991, 130, 137, Galbraith, 1983, 159, 178 –179). 6
Vetenskapsmännen är en grupp människor vars kunskaps domän och omfång kan vara mycket
omfattande när den används som betingande makt.
att man har praktiska möjligheter att förverkliga sina önskningar.” (Sven Ove Hansson, 1993, 90) I detta
sammanhang begränsar sålunda välfärdsstaten den negativa friheten medan den omfördelar den positiva friheten.
5 Se t. ex. Inga Hellbergs kapitel i ”Människan i tjänstesamhället” (Pal Orban & Lennart Svensson, red, 1995)
6 ”…power in society includes the power to determine decisive socialization processes and, therefore, the power
to produce reality.” (Berger & Luckmann, 1991, 137)