Om makt och maktens mekanismer

positioner är medfödda och biologiskt betingade. Exempel på absoluta positioner är kön, ras
och sexuell läggning. I sådana sociala strukturer , som är så rigida att den sociala mobiliteten
är obefintlig, kan positioner bli absoluta. Det gäller tillexempel kasttillhörighet och, i något
mindre mån, socialt stånd under feodalismen. Det enda sättet att påverka en absolut position
är att förändra den sociala strukturen så att positionen får en ny innebörd eller förlorar sin
innebörd helt. Detta var syftet med, tillexempel, den franska revolutionen och kvinnans
frigörelse.
3. Maktresurser
Eftersom maktresurser och social position är interrelaterade har vi redan tvingats introducera
tre typer av maktresurser, nämligen ekonomiskt-, kulturellt-, och socialt kapital. Enligt Walter
Korpi är maktresurser ”egenskaper (förmågor eller medel) hos en aktör (individ eller
kollektiv), som gör det möjligt för aktören att belöna eller bestraffa andra aktörer.” (Korpi i
Petterson, 1987, 92) Belöningen/bestraffningen kan vara fysisk eller symbolisk.
Förutsättningen för att något ska kunna bli en resurs är att minst två aktörer tillskriver
resursen, eller dess effekter, ett positivt och/eller negativt värde (Jfr Broady, 1990, 171). Då
detta sker uppstår ett beroendeförhållande vilket utgör grunden för en maktrelation. (Ahrne m.
fl, 1996, 25). Om tillexempel ingen tillerkänner pengar ett positivt värde skulle det inte gå att
belöna de anställdas arbetsinsats genom att höja deras lön eller bestraffa dem genom att sänka
den. Om ingen fann ett värde i att slippa smärta eller överhuvudtaget att existera skulle man
inte kunna bestraffa människor med våld. Dessa exempel må anses väl uppenbara och
universella (inte minst vad gäller våld) men läsaren kan säkert själv komma på sådant som
värdesätts bara av vissa grupper eller bara under en bestämd period i historien. En resurs kan
förlora värde då den konfronteras med ny teknologi som bättre uppnår det önskade resultatet
(Ahrne, 1994, 120). En resurs kan också förlora i värde då spelreglerna för utövande av makt
inom ett visst område förändras. Ett exempel på detta är när det införs regler för partistöd som
begränsar rätten till att ge ekonomiskt bistånd.
Jag ansluter mig till Korpis definition med förbehållet att den är för snäv i fråga om
maktresursernas användningsområden. Jag menar att man måste inräkna även de resurser som
kan användas för att utöva betingande makt, d. v. s makten att forma andra aktörers attityder
på ett sätt som går emot deras verkliga intressen (Galbraith, 1983, 15). För den betingande