Om makt och maktens mekanismer

Dramaten utgör en mycket större ekonomisk och bekvämlighetsmässig uppoffring för den
sistnämnde. En individs fysiska avstånd till en resurs borde snarare mätas i termer av tid än i
längdenheter eftersom tillgång till eget eller kollektiv transportmedel minskar detta avstånd
(Bourdieu, 1994, 282 – 284).
Orienteringen i det fysiska rummet anvisar inte bara avståndet till viktiga resurser utan
fungerar också som en symbolisk markering som talar om var i hierarkin man befinner sig.
Bara genom att studera interiören av den byggnad som inhyser en viss organisation kan den
uppmärksamme uttyda en hel del om organisationens maktförhållanden. Det är tillexempel
inte bara av praktiska skäl som lärarens kateder vanligtvis befinner sig upphöjd på en sockel
lägst fram i klassrummet. I Paris accentueras skillnaden mellan de etablerade och de
avantguardistiska modehusen genom att deras butiker befinner sig på var sin sida av ån
(Bourdieu, 1994, 83). I sin studie av maktrelationerna på ett sjukhus understryker Gerd
Lindegren det fysiska rummets symboliska betydelse. Läkarna har tillträde till alla utrymmen,
de har egna, låsbara rum, fria från insyn, vilka sjuksköterskorna och undersköterskorna får
beträda endast med läkarnas medgivande. Hon noterar att ”Ju högre status desto större
rumslig egenutrymme…” (Lindegren, 1992, 24 – 28)
Det fysiska rummet är av forskningsintresse, inte bara när det faktiskt existerar, utan även när
det används som metafor. På sjukhuset som Lindegren studerar skiljer sig de anställda mellan
”inne” på expedition eller behandlingsrummet vilka är sjuksköterskornas domäner och ”ute”
på avdelningen där undersköterskorna befinner sig (Lindegren, 1993, 24 – 25). Det är ju inte
så att expeditionen är mer ”inne” än avdelningen i bokstavlig mening, ”inne” i denna kontext
måste tolkas som ”inne, närmare maktens centrum”. En annan vanlig, rumslig metafor är
”över” och ”under” t. ex. i ”översköterskor” och ”undersköterskor”. Ofta kan informella
beteckningar på olika kategorier i en organisation ge en fingervisning om deras inbördes
förhållande. I Lindegrens fall kallas läkarna ”doktorer”, sjuksköterskorna ”systrar” och
undersköterskorna ”flickor”. Detta språkbruk används av samtliga på arbetsplatsen
(Lindegren, 1992, 17 – 18). Den här typen av information kräver direkt observation och
ostrukturerade, öppna intervjuer. Problemet med denna metod är naturligtvis att
intersubjektiviteten blir lidande.
En del positioner kan man få tillträde till genom att ackumulera ett visst kapital. Andra
positioner är absoluta, antingen innehar man positionen eller så innehar man den inte. Dessa