Om makt och maktens mekanismer

knappast förekommer några protester i Saudiarabien, men däremot i Sverige (Korpi i
Pettersson, 1987, 84 – 85). Ett annat problem är hur, man ska identifiera nyckelfrågor och
skilja ut dem från mer rutinartade beslut. Dahl motiverar sitt val av nyckelfrågor i den stad
han studerar (New Haven) med att de utgör den största delen av stadens budget, eller att en
ovanligt stor del av stadens budget, i jämförelse med andra amerikanska städer, kretsar kring
en viss fråga (Svärd, 1982, 47). Dahl intresserar sig inte för hur vissa frågor har blivit
nyckelfrågor, något som vi skall se, kritiseras av Bachrach och Baratz.
4.2 Den tvådimensionella ansatsen
Den tvådimensionella ansatsen, som av Bachrach och Baratz kallas ”maktens andra ansikte”,
är en kritik av den endimensionella. Den tvådimensionella ansatsen vidhåller att aktörernas
preferenser också är deras faktiska intressen. Vissa preferenser motverkas dock systematiskt
och konsekvent av rådande maktstrukturer, och dess huvudaktörer, att komma till uttryck på
en beslutsarena genom att viss deltagare och frågor utesluts. I den tvådimensionella ansatsen
ställs frågor som ”Vem får vad och hur?” samt ”Vem förbigås och hur?” (Gaventa i
Pettersson, 1987, 32, Svärd, 1982, 29 – 30). Den tvådimensionella ansatsen visar att det
uppenbarligen kan föreligga en maktrelation utan att någon öppen konflikt kan iakttas.
Utövandet av uteslutande makt kallas av Bachrach & Baratz för ”mobilisering av partiskhet”,
eller ”icke – beslutsfattande”. Den kan ta sig många olika uttryck. Makthavarna kan ge löften
om, eller hota med, positiva eller negativa sanktioner för att tysta en spirande motrörelse, A,
som har mindre maktresurser än B, kan avstå från att utmana B av rädsla för sanktioner utan
att hot om sanktioner har förekommit (lagen om förväntade reaktioner) (Gaventa i Pettersson,
37 – 38). Ju större skillnaderna i maktresurser är desto mindre är sannolikheten för en öppen
konflikt eftersom den resurssvage betraktar möjligheterna att vinna en öppen konflikt som
liten (Korpi i Pettersson, 1987, 98 – 99). 7 I det sistnämnda fallet handlar det snarare om en
icke – händelse än ett icke – beslut. Rädslan för sanktioner kan dock ha uppstått p. g. a. hot,
eller realiserade hot i tidigare beslutssituationer. 8
7 Observera att det är partens bedömning av den andres resurser, och inte dennes faktiska resurser, som avgör om
en konflikt uppstår eller ej. Ett sätt att utöva makt är därför att överdriva sitt innehav av maktresurser. Forskaren
bör intressera sig lika mycket för parternas bedömning som parternas faktiska resurser, annars blir
maktrelationen svårtolkad.
8 Med andra ord kan användningskostnaderna för A:s resurs minska drastiskt. Från att ha varit förhållandevis
höga, då A tvingades verkställa hoten, för att sedan minska, då blotta hotet om sanktioner var tillräckliga, till den
situation, då lagen om förväntade reaktioner gäller, i vilken användningskostnaderna för resursen är noll.