Om makt och maktens mekanismer

More documents

Recommendations

Info

positioner är medfödda och biologiskt betingade. Exempel på absoluta positioner är kön, ras och sexuell läggning. I sådana sociala strukturer , som är så rigida att den sociala mobiliteten är obefintlig, kan positioner bli absoluta. Det gäller tillexempel kasttillhörighet och, i något mindre mån, socialt stånd under feodalismen. Det enda sättet att påverka en absolut position är att förändra den sociala strukturen så att positionen får en ny innebörd eller förlorar sin innebörd helt. Detta var syftet med, tillexempel, den franska revolutionen och kvinnans frigörelse. 3. Maktresurser Eftersom maktresurser och social position är interrelaterade har vi redan tvingats introducera tre typer av maktresurser, nämligen ekonomiskt-, kulturellt-, och socialt kapital. Enligt Walter Korpi är maktresurser ”egenskaper (förmågor eller medel) hos en aktör (individ eller kollektiv), som gör det möjligt för aktören att belöna eller bestraffa andra aktörer.” (Korpi i Petterson, 1987, 92) Belöningen/bestraffningen kan vara fysisk eller symbolisk. Förutsättningen för att något ska kunna bli en resurs är att minst två aktörer tillskriver resursen, eller dess effekter, ett positivt och/eller negativt värde (Jfr Broady, 1990, 171). Då detta sker uppstår ett beroendeförhållande vilket utgör grunden för en maktrelation. (Ahrne m. fl, 1996, 25). Om tillexempel ingen tillerkänner pengar ett positivt värde skulle det inte gå att belöna de anställdas arbetsinsats genom att höja deras lön eller bestraffa dem genom att sänka den. Om ingen fann ett värde i att slippa smärta eller överhuvudtaget att existera skulle man inte kunna bestraffa människor med våld. Dessa exempel må anses väl uppenbara och universella (inte minst vad gäller våld) men läsaren kan säkert själv komma på sådant som värdesätts bara av vissa grupper eller bara under en bestämd period i historien. En resurs kan förlora värde då den konfronteras med ny teknologi som bättre uppnår det önskade resultatet (Ahrne, 1994, 120). En resurs kan också förlora i värde då spelreglerna för utövande av makt inom ett visst område förändras. Ett exempel på detta är när det införs regler för partistöd som begränsar rätten till att ge ekonomiskt bistånd. Jag ansluter mig till Korpis definition med förbehållet att den är för snäv i fråga om maktresursernas användningsområden. Jag menar att man måste inräkna även de resurser som kan användas för att utöva betingande makt, d. v. s makten att forma andra aktörers attityder på ett sätt som går emot deras verkliga intressen (Galbraith, 1983, 15). För den betingande
maktens resurser gäller inte nödvändigtvis ovanstående krav på att de tillskrivs ett värde eftersom de inte används i bestraffande eller belönande syfte. Ofta förhåller det sig däremot så att betingande maktresurser erhålls i utbyte, eller i kraft av en aktörs innehav av någon annan typ av resurs (t. ex. köp av reklamtid i TV eller professorns betingande makt i kraft av att de andra aktörerna erkänner värdet av dennes kunskap och titel). Den betingande makten är även relaterad till de andra maktresurserna på så vis att den används för att exploatera hittills oupptäckta källor till makt genom att offren görs varse nya värden och blir beroende av dem (Jfr Bauman, 145 – 147). Mycket av reklamen fungerar på detta vis. En aktör kan vara i besittning av en latent resurs. Så länge en aktör är okunnig om resursen saknar den värde (de saknar kännedom om att andra aktörer värdesätter den). Kunskap om en resurs värde och kunskap om valmöjligheter är en förutsättning för all makt. Den betingade makten kan därför också användas för att dölja eller undervärdera en resurs som den andre aktören äger. 3.1 Maktresursernas egenskaper Maktresurser har en mängd olika egenskaper utöver de tre ovannämnda användningsområdena: Maktresursens domän: Antalet aktörer som är mottagliga för denna resurs. Med andra ord hur många som värdesätter den (Korpi i Pettersson, 1987, 93 – 95). Omfång: Vilka slags aktiviteter hos andra aktörer som kan påverkas med denna resurs (ibid.). Mobiliseringskostnad: Hur lätt en resurs kan göras i ordning för användning. Tillexempel är resurser som kräver samordning av ett stort antal aktörer mer svårmobiliserade än resurser som aktiveras av en enda individ (ibid.). Användningskostnad: Kostnaden av att använda resursen. I fråga om bestraffande och belönande resurser bestäms denna kostnad bl. a av om det går att påverka bara med löften eller hot eller om man också är tvungen att göra verklighet av löftet/hotet. Mobiliseringskostnad och användningskostnad kan beskrivas som en alternativkostnad vilket uttrycks i termer av det näst bästa alternativ man väljer bort (ibid.).
Page 1 and 2: 1. Inledning 1.1 En introduktion ti
Page 3 and 4: har högre status än jag i den bes
Page 5 and 6: situationer.” (Broady, 1990, 231)
Page 7: Dramaten utgör en mycket större e
Page 11 and 12: ordning betraktas som giltig visar
Page 13 and 14: avhänder sig sin personliga frihet
Page 15 and 16: 4. Utövande av makt Detta avsnitt
Page 17 and 18: Genom att utnyttja de selektiva mek
Page 19 and 20: dagordningen men även de mekanisme
Page 21 and 22: de rikedomsbildande krafterna och l
Page 23 and 24: intressen men hävdar att vissa pre
Page 25: Rothstein, Bo ”The social democra

Om makt och maktens mekanismer

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?