Om makt och maktens mekanismer
Om makt och maktens mekanismer
Om makt och maktens mekanismer
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
de rikedomsbildande krafterna <strong>och</strong> leda till ännu högre arbetslöshet. Endast lönesänkningar<br />
kunde minska arbetslösheten. Men så ”upptäckte”, ungefär samtidigt, den engelske<br />
ekonomen, Maynard Keynes <strong>och</strong> de svenska ekonomerna inom Stockholmsskolan<br />
multiplikatoreffekten. Högre löner gav större köpkraft, vilket ökade efterfrågan på varor, som<br />
i sin tur ökade efterfrågan på arbetskraft osv. Socialdemokraten, Ernst Wiggforss, blev den<br />
som omsatte teorin i praktiken (Lewin, 1992, 168 – 179).<br />
Klassmedvetande befrämjar politiskt deltagande <strong>och</strong> politiskt deltagande främjar<br />
klassmedvetande enligt John Gaventa. Först när en klass blir medveten om sin existens<br />
upptäcker den sina intressen. Andra dimensionens icke – beslut, vilka förhindrar grupper att<br />
organisera sig <strong>och</strong> delta i beslutsprocessen, förhindrar också grupperna att upptäcka sina<br />
verkliga intressen. När de trots allt lyckas organisera sig är de först kraven vaga <strong>och</strong><br />
outvecklade därför att deras medvetande ännu inte riktigt har tagit form. De är därför mycket<br />
sårbara för de dominerandes förmåga att så split inom organisationen (Gaventa i Pettersson,<br />
1987, 40).<br />
Den tredje dimensionens problem är uppenbara. För det första är det oerhört svårt att<br />
observera att <strong>makt</strong>, i tredimensionell bemärkelse, utövas. Effektiviteten ligger bl. a. just i dess<br />
osynlighet. Faktum är att både den dominerade <strong>och</strong> den dominerande kan vara omedvetna om<br />
att <strong>makt</strong> utövas. Inte minst gäller detta om den dominerande aktören är en reifikation vars<br />
upplösning är alla människors sanna intresse. En reifikation kan ju knappast behäftas med ett<br />
medvetande.<br />
Vem kan identifiera en aktörs sanna intressen? Det är demokratiskt känsligt att tillskriva<br />
aktören intressen som han/hon inte vill acceptera. Historien visar otäcka exempel på vad<br />
sådan självsvåldighet kan leda till. <strong>Om</strong> nu aktören accepterar den nya värdeskalan som<br />
forskaren förser honom/henne med, vilka garantier finns det att inte forskaren, omedvetet, fört<br />
aktören bakom ljuset? Samtidigt kan historien uppvisa exempel då en person eller grupp<br />
faktiskt måste anses vara hegemoniserad. Vem skulle vilja ifrågasätta den nöjde slavens falska<br />
medvetande?<br />
5. Sammanfattning