Att minska förekomsten av ätstörningar

av anorexi/bulimi. De vanligaste behandlingarna består i matträning och kognitiv
terapi, sjukgymnastik, massage, social träning, bildterapi, stödsamtal etc.
Farmakologisk behandling är mindre vanlig. 32 procent av specialenheternas
vårddagar används i genomsnitt för utomlänsvård vilket torde motsvara den
totala mängden utomlänsvård i Sverige för berörda patientgrupper.
Elva landsting uppgav att de haft kostnader för utomlänsvård under 1997.
Genomsnittskostnaden för denna vård var cirka 900 000 kronor per landsting.
Alla landsting utom ett har en kostnad som understiger 1 500 000 kronor. Nästan
alla specialenheter har rådgivande eller förebyggande verksamhet.
Antalet vårdtillfällen i landstingens slutenvård är i stort sett oförändrat under
tiden 1988 till 1996 för kvinnor vad gäller såväl anorexi som bulimi. För
män med anorexi är antalet vårdtillfällen också relativt konstant under perioden.
Sluten vård ges vanligen inom vuxenpsykiatrin, därnäst kommer barnmedicin,
internmedicin och barn- och ungdomspsykiatri. Beläggningarna
varierar något mellan åren. Antalet vårddagar för behandling av ätstörningar
har ökat från 1993 till 1998 liksom antalet patienter i öppenvård och i slutenvård.
Inom Stockholms läns landsting planeras en omorganisation som utgår från
patienternas behov och som byggs upp kring två organisatoriska enheter.
Behandlingsforskning
Två större forskningsprogram, SUFSA (inriktat på vuxna patienter) och
SAMÄT (inriktat på ungdomar), pågår för närvarande. Syftet med dessa är att
undersöka effekter av den behandling som bedrivs vid olika kliniker i landet
samt att relatera dessa resultat till behandlingsmetoder och patientkaraktäristika.
SUFSA och SAMÄT ligger också till grund för utvecklandet av ett nytt nationellt
kvalitetsregister för ätstörningsbehandling, RIKSÄT.
14 Ett liv av vikt ✹ Sammanfattning