Att minska förekomsten av ätstörningar

för att kunna komplettera diagnosen och för att kunna ge rätt odontologisk
hjälp.
Tandvårdsåtgärder vid anorexi/bulimi-diagnos diskuteras lämpligen i samråd
med specialist i barn- och undomstandvård.
Om patienten är under 18 år är det också angeläget att sjukdomsmisstanken
även delges föräldrar/vårdnadshavare. Detta sker i samråd med den berörda/-e,
vars ålder och mognad också spelar in när det gäller att avgöra om
och på vilket sätt en sådan kontakt skall tas.
Husläkare, vårdcentral samt barn- och ungdomsmedicinsk
mottagning
Hälsofrämjande:
I samband med den anamnes som görs vid besök inom primärvården bör frågor
om matvanor, ätande och motion ingå som en naturlig del. Det innebär
också en möjlighet att betona matens betydelse för hälsa och välbefinnande.
Även i detta sammanhang är det värt att notera att människors benägenhet att
ta till sig budskap om exempelvis matvanor är större om det sker med positiva
förtecken.
Gruppverksamhet förekommer vid vissa primärvårdsinrättningar, exempelvis
rökavvänjningsgrupper. I sådana grupper bör diskussioner om mat och
ätande utgöra en naturlig del av samtalet.
Tidig upptäckt:
Primärvården har en viktig funktion när det gäller att upptäcka tidiga tecken
på ett problematiskt förhållande till mat, ätande och den egna kroppen. Det förekommer
att patienter söker för andra symptom, men har en omedveten/outtalad
önskan om att ”bli upptäckta”. Det är viktigt att det finns en medvetenhet
och uppmärksamhet på att en ätstörning kan ligga bakom ett mycket stort antal
andra kroppsliga symptom, vilka inte i första hand associeras till ätstörningar.
En sådan medvetenhet ökar möjligheten att upptäcka även personer
som ”inte vill” bli upptäckta. En undersökning (24) visar att av personer med
ätstörning hade 71% haft kontakt med läkare under de fem år som föregick diagnosen.
Motsvarande siffra i en kontrollgrupp var 18%.
Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 73