Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Figur 6. Blicken riktas mot ett ansikte
i en lokal med många andra
ansikten och föremål. Ansiktet
projiceras då på gula fläcken i ögat
för att bli riktigt skarpt. Diagrammet
överst visar hur synskärpan
snabbt avtar utanför gula fläcken.
De snabba ögonrörelser som behövs
för att styra och kontrollera
våra rörelser är en följd av att området
med maximal synskärpa är
så begränsat.
Känseln spelar en viktig roll för handgreppet. Vi har alla kramat snöbollar
och blivit kalla om fingrarna eller kylt dem på något annat sätt — och då förlorar
vi känseln i fingrarna och blir väldigt fumliga. Patienter med skador
som påverkar känseln klagar ofta på att de kramar sönder saker, tappar saker,
har svårt att klä sig etc. Synen kan också spela roll för kontrollen av krafter.
När vi ser ett bekant föremål vet vi vad det är (t.ex. ett hallon i riset som
på Figur 5), och om vi sedan tar det kan hjärnan automatiskt använda lämpliga
krafter utifrån vad som har fungerat bra vid tidigare hantering av sådana
föremål. Sådan kunskap lagras som färdighetsminnen och grundar sig
främst på känselsignaler.
När händerna används för att ta och manipulera föremål använder hjärnan
oftast synen för att inhämta besked om var saker finns. Vi kan i och för
sig åstadkomma en hel del i mörker, men då måste vi ersätta synen med så
kallad haptik, där vi med känseln bygger upp en ’synbild’ genom att känna
oss fram. Men också synen känner sig fram, vilket sker genom ögonrörelser.
På näthinnan i ögat finns ”gula fläcken”, ett litet område med väldigt många
nervceller som går in till hjärnan. När man tittar har man den bästa synskärpan
i det område som faller på gula fläcken. Figur 6 illustrerar synskärpans
konsekvenser: De delar av scenen som faller på näthinnans periferi ser man
oskarpt, men den del som faller inom gula fläcken syns väldigt bra. Just för
25