Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

äcker det givetvis inte med att bara gripa det utan det krävs också att lastkrafter,
i detta fall en lyftkraft, anbringas för att ta upp föremålets vikt. Hjärnan
samordnar grip- och lastkrafterna så att gripkraften ökar och minskar
tillsammans med lastkraften. Den här matchningen – koordinationen – mellan
krafter är fullt utvecklad först i 8-årsåldern. I lägre åldrar är gripkraften
mer stötig. Vid kontakt med föremålet informerar signalerna från fingertopparnas
nervtrådar hjärnan om tidpunkten för kontakt, kontaktplatserna på
handen och krafternas riktning. Den informationen använder hjärnan för
att kontrollera om styrkommandot för själva utsträckningen av handen mot
föremålet fungerar eller inte. Hjärnan ligger med andra ord och kontrollerar
om allt går planenligt, om inte sätts korrigeringsmekanismer in. Är motoriken
väl inlärd och fungerar kommer signalerna när de ska och det är inget
mer med det. På motsvarande sätt används de signaler som uppstår när man
ställer ned föremålet och släpper det.
Figur 10. Registrering av nervsignaler till hjärnan från handens olika typer av sinnesorgan
(FA I, SA I, FA II, SA II) och krafter när försökspersonen griper och lyfter ett
föremål. De små vertikala strecken visar flödet av nervimpulser som leds in till ryggmärgen
och hjärnan från handens olika typer av känselsinnesorgan. Pilarna markerar
så kallade taktila kontrollpunkter.
29