Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

märgen från mössen i olika ålder. När de är 250 dagar gamla ser det likadant
ut som hos en människa med ALS i slutstadiet, men redan vid några veckors
ålder finns det tecken på att aggregat har bildats i ryggmärgen. De uppstår
alltså tidigt.
Man kan beräkna hur många nervceller som behöver förstöras för att det
ska ge symtom. Vi har en viss överkapacitet av motorneuron, så innan man
får symtom måste ungefär hälften av muskelkraften ha försvunnit. För att
en undersökande läkare ska kunna känna det eller att man själv ska uppfatta
det mer påtagligt — om man inte har ett yrke som gör att man behöver väldigt
mycket muskelkraft — måste ungefär 75 procent av motorneuronen ha
dött. Det är alltså samma problem som Ingrid berättade om tidigare: Vi har
kommit väldigt långt i skador på cellerna som orsakar sjukdomen innan vi
får några symtom av den. Vi upptäcker processen när den liksom redan är på
upphällningen. Det stämmer ju också med iakttagelsen att sjukdomsprocessen
börjar långt tidigare och att aggregaten ökar i antal med tiden.
Vi kunde kemiskt undersöka de här aggregaten mycket noggrant och jämföra
möss med flera olika typer av muterat protein. Vi såg då att totalmängden
SOD1-protein skilde väldigt mycket mellan de olika musstammarna, men vi
kunde också identifiera en liten del som var relativt konstant. Det var det superoxid-dismutas
som var felveckat och som alltså inte var normalt. Av detta
har vi dragit slutsatsen att små mängder felveckat SOD är den gemensamma
nämnaren och att det orsakar ALS. Vi kan också se att de här felveckade olösliga
aggregaten ansamlas snabbt i slutstadiet av sjukdomen.
Figur 5 visar proteinaggregat från människa. Det är av väldigt stort värde
för oss forskare att vi har fått tillgång till obduktionsmaterial från patienter
med flera olika typer av mutationer och vi kan se att de stora aggregaten skiljer
sig lite åt beroende på vilken typ av mutation det gäller. Alla mutationer
ger hopklumpningar, och stora ansamlingar av det här proteinet är en annan
gemensam nämnare i slutstadiet av sjukdomen.
Nästa fråga väcktes av det faktum att bara 6 procent av alla ALS-fall har
mutationer i superoxid-dismutas. Då undrar man förstås vad som ligger bakom
de övriga 94 procenten. Det finns paralleller när det gäller andra sjukdomar,
från Alzheimers sjukdom och från Parkinsons sjukdom. Mutationer i
amyloidproteinet orsakar ärftlig Alzheimer, men vid de sporadiska fallen av
70