Marx och Engels definition av "proletariatet" - Marxistarkiv

2. Proletariatet som process: mognande
26
Hittills har vi ofta talat om proletariatet som om det utgjorde en enhetlig enhet. Alla sådana övergripande
uttalanden är i bästa fall ungefärliga. De flesta av den proletär revolutionens problem
härrör ur den enorma roll som splittring, brist på proportioner och skillnader har inom arbetarklassen,
bland dess olika delar och bland dess individer. Processen att övervinna dessa olikheter och
oenigheter är en avgörande del av vägen fram till en proletär revolution.
Man kan betrakta denna process som ett mognande. Att mogna har flera sidor (fysiska, intellektuella,
emotionella och så vidare) även i det enkla fallet med en enskild individ, och också när det gäller
en klass som är ett mer komplicerat fenomen. För att nämna några få framträdande sidor:
1. Det är mognandet av de objektiva villkor under vilka proletariatet utvecklas, det vill säga
mognandet av själva det ekonomiska systemet.
2. Det är nära knutet till en process där livsbetingelserna för olika delar av arbetarklassen
likriktas (även om denna process aldrig blir fullständig). Det finns ett oräkneligt antal
undergrupper till detta problem, från arbetararistokratiernas inverkan till olika yrkens
radikaliserande (eller alienerande) effekt. Vi kommer att få tillfälle att nämna en del när vi
belyser detta.
3. När man förklarar Marx’ teori om staten och samhällsutvecklingen kommer oundvikligen
”den härskande klassens förhärskande idéer” att betonas, den avgörande inverkan från
borgarklassens herravälde över samhällsåskådningarna. Arbetarklassen är naturligtvis utsatt
för denna effekt precis som resten av samhället. Den är i själva verket huvudmålet. I detta
avseende är mognadsprocessen en process där arbetarklassen befriar sig från inverkan av
borgarklassens makt, propaganda och samhällsekonomiska tryck. Men bortsett från alla
andra skillnader är det alltid arbetarklassens ledarskap som utsätts för det hårdaste trycket
från den borgerliga världen. I egenskap av kontaktyta mellan proletariatet och dess härskare
får arbetarklassens ledare ta den värsta stöten från detta tryck, och (precis som markskikt
som börjar glida) är det detta skikt som lättast blir deformerat av de därav orsakade påfrestningarna
och ansträngningarna. Mognadsprocessen kräver att man håller ett öga på förhållandet
mellan klassen och dess ledare eller företrädare.
4. Slutligen hänger mognandet nära ihop med klassens självorganisering. Den sistnämnda kan i
själva verket ses som en måttstock på det förstnämnda. I den mån organiseringen är en
mätare på mognad kommer frågan om mognad att komma upp konkret nedan, i kapitel 4 och
5 om fackföreningarna.
Vi börjar här med frågans första och grundläggande sida. Proletariatets mognande går hand i hand,
om inte steg för steg, med den kapitalistiska ekonomins utvecklingsnivå. Det kan inte finnas ett
starkt proletariat utan en utbredd eller intensiv industrialisering. Omvänt medför en svag utveckling
av industrin och handeln ett underutvecklat proletariat. Dessutom kommer skillnader att uppstå i
arbetarklassens sociala utveckling inom ett land och mellan länder.
När revolutionen bröt ut 1848 konstaterade Engels att både borgarklassen och proletariatet i
Tyskland var mer underutvecklade än i Frankrike och England. (”Sådan herre, sådan dräng.”) De
olika utvecklingsnivåerna föranledde olika reaktioner på den revolutionära vågen.
Arbetarrörelsen är aldrig oberoende, är aldrig av uteslutande proletär karaktär förrän medelklassens
[det vill säga borgarklassens] alla olika delar och i synnerhet dess mest progressiva del, de
stora fabriksidkarna, har erövrat den politiska makten... 10
Storbourgeoisien, ”de stora fabriksidkarna”, är mer progressiva i grundläggande ekonomisk mening
genom att de utvecklar industrin i stor skala och därmed också utvecklar de samhälleliga betingel-