Marx och Engels definition av "proletariatet" - Marxistarkiv

kraft bekämpa varje försök att på nytt inympa den gamla slappheten och trångsyntheten hos
denna klass, som blivit den enda sunda samhällsklassen i Tyskland? 17
29
Det råkar vara så att Engels mål här är det socialdemokratiska partiets reformistiska ledning, men
han beskriver dem inte bara som bärare av ett förborgerligande, ty den borgerliga intelligentsian var
liksom borgarklassen också smittad av ”denna gamla landsplåga”. Under tyska förhållanden härrörde
det kraftlösa medvetande som de gynnade också ur tidigare inflytande, vilket också den tyska
borgarklassens slapphet inför den bismarckska staten gjorde.
Man måste därför göra en åtskillnad: ett moderniserat proletariat utvecklas parallellt med samhällets
förborgerligande, men huruvida detta medför ett förborgerligat proletariat (i nedsättande
mening) är en annan fråga, ty detta moderna proletariat träder fram i kamp med borgarklassen.
I ett annat blev som riktas mot den reformistiska ledningen ställde Engels också de moderniserande
krafternas inflytande på proletariatet mot samhällsförhållandenas inskränkta efterblivenhet i landet:
Jag dolde aldrig det faktum att massorna i Tyskland enligt min åsikt är mycket bättre än de
herrar [som är deras] ledare … Tyskland är ett gräsligt land för folk som har dålig viljestyrka.
De medborgerliga såväl som politiska förhållandenas inskränkthet och småaktighet, till och med
de stora städernas småstadskaraktär, de små men ständigt ökande advokatknepen under kampen
med polisen och byråkratin – allt det här irriterar istället för att sporra motståndet, och i detta
”barnhem för stora barn” [som Heine uttrycker det] blir många själv barnsliga. Småaktiga förhållanden
frambringar småaktiga uppfattningar, så det krävs stor förståelse och energi för alla
som bor i Tyskland att se bortom det omedelbara, att hålla ögonen på de stora sambanden
mellan världshändelserna och inte ramla i den självbelåtna ”objektivitet” som inte ser längre än
sin egen näsa och av just det skälet är den mest trångsynta subjektivitet även när den delas av
tusentals sådana medborgare.
… [Denna trend] måste bekämpas bestämt. Och här erbjuder arbetarmassorna själva den bästa
stödjepunkten. De är de enda i Tyskland som lever under i stort sett moderna förhållanden. Alla
deras små och stora sorger kretsar kring kapitalets förtryck, och medan all annan, både social
och politisk, kamp i Tyskland rör sig om banaliteter som på andra ställen har lösts för längesedan,
så är deras kamp den enda som är storslagen, den enda som håller måttet, den enda som
inte förslappar kämparna utan hela tiden ger dem ny energi. 18
Samma mönster gick att se i Frankrike, även om det var mer moderniserat än Tyskland. Där var
massarvet från det förborgerliga förflutna bönderna, och delar av proletariatet hämtades hela tiden
från denna källa. En arbetare blev inte en modern proletär samma dag som han lämnade lantbruket i
Franche-Comté och fick jobb på en verkstad i Paris. Det gick att se i stor skala speciellt när
Bonapartes prefekt i Paris, Haussmann, genomförde ett projekt att förnya Paris som innefattade
mycket nybyggnader och konstruktion av boulevarder, arbete som gav ny sysselsättning åt byggnadsarbetare,
och på så sätt köpte över dem som anhängare till Andra imperiet. Det var källan till
”det från landsbygden hämtade [imperialistiska {bonapartistiska}, Haussmannistiska] * byggnadsarbetarproletariat
som Bonaparteregimen skapat i de stora städerna”, skrev Engels. 19 Dessa nyblivna
proletärer var gårdagens bönder, och därför fortfarande bönder i sitt medvetande, och en mer lättmanipulerad
bas än en erfaren arbetarklass.
England, det modernaste landet i Europa, var också som bekant täckt av traditionalism i tanke såväl
som seder. Hursomhelst var processen att organisera proletariatet (och få det att mogna helt) också
en process av att undanröja ”traditionella fördomar”:
Detta arbetarparti håller ännu bara på att bildas [i England]. Dess element är fortfarande upptagna
av att kasta av sig traditionella fördomar – borgerliga, gamla fackliga och till och med
dogmatiskt socialistiska – så att de äntligen kan samlas på en grundval som är gemensam för
dem alla. 20
* Dessa termer är utelämnade i den svenska översättningen. ”Bonapartistiska” är Drapers tillägg – öa.