Marx och Engels definition av "proletariatet" - Marxistarkiv

36
brukare eller borgare. Nu har det vuxit fram en arbetarklass som också i stor omfattning har
organiserat sig längs fackföreningslinjer. Men den har fortfarande en aristokratisk hållning och
lämnar närhelst det är möjligt de vanliga dåligt betalda jobben till invandrarna, varav bara en
liten del kommer med i de aristokratiska yrkena. Men dessa invandrare är uppdelade i olika
nationaliteter och förstår varken varandra eller till största delen landets språk. Och er [amerikanska]
borgarklass vet mycket bättre än till och med den österrikiska regeringen hur man ska
spela ut en nationalitet mot en annan: judar, italienare, böhmare, etc mot tyskar och irländare,
och var och en mot de andra, så att jag tror att det finns större skillnader i levnadsstandard
mellan olika arbetare i New York än någon annanstans. Och till detta ska läggas att detta
samhälle, som vuxit fram på rent kapitalistisk grund utan någon behaglig feodal bakgrund, är
fullkomligt likgiltigt inför de människor som går under i den konkurrenspräglade kampen: ”det
kommer många fler, och fler än vi vill ha, av dessa förbannade holländare, irländare, italienare,
judar och ungrare”. Och till råga på allt står kineserna i bakgrunden, de som överträffar dem alla
i sin förmåga att leva på nästan ingenting.
I ett sådant land är det oundvikligt med ständigt nya vågor av framsteg följda av lika säkra
bakslag. 55
Ett år senare klargjorde Engels samma sak när han förklarade för en korrespondent varför den
amerikanska rörelsen fortfarande var så underutvecklad. Utöver tvåpartisystemet och påverkan från
det ekonomiska välståndet:
Sedan, och framför allt, invandringen som splittrar arbetarna i två grupper: de inhemskt födda
och utlänningarna, och de sistnämnda i sin tur i (1) irländare, (2) tyskar, (3) de många små grupperna,
som var och en bara förstår sig själva: tjecker, polacker, italienare, skandinaver, etc. Och
sedan de svarta. Det krävs ovanligt kraftfulla motiv för att kunna skapa ett enda parti av alla
dessa. Ofta blir det en plötslig våldsam entusiasm, men borgarklassen behöver bara vänta
passivt så ramlar de olika delarna av arbetarklassen isär igen. 56
Det finns på detta område en särskilt stor lucka mellan teorins relativa enkelhet och svårigheterna i
praktiken. Marx’ teori pekar på ett livsviktigt problem och alternativ för en proletär rörelse, men de
etniska motsättningarnas teoretiska roll är det minsta mysteriet av alla.
6. En klass för alla klasser
Vi såg att den unge Marx under sin utveckling för att kunna anamma en inriktning mot proletariatet
som den revolutionära klassen först måste lösa det problem som Hegels ståndpunkt utgjorde, och
som ställde klasser med speciella (själviska) intressen mot en universell klass som stod för samhällets
allmänna intressen mot all partikularism. Marx inte bara avvisade uppfattningen att den statliga
byråkratin var en sådan universell klass, utan också tanken att någon klass förkroppsligade samhällets
övergripande intressen på något sorts evigt sätt. I det givna historiska sammanhanget var den
universella klassen den klass vars egna intressen var sådana att de sammanföll med den omvandling
som krävdes för samhället i sin helhet. I denna mening utnämnde han proletariatet till den kommande
periodens universella klass, följaktligen den klass som representerade revolutionen. 57
Även om formuleringarna senare blev mindre hegelianska så ändrade sig inte den grundläggande
tanken i Marx’ senare skrifter, och den återkom i praktiskt taget varenda steg av hans teoretiska
utveckling. Under perioden som ledde fram till Kommunistiska Manifestet upprepas den flera
gånger. I Parismanuskripten är målet arbetarnas frigörelse, ”inte därför att det endast skulle röra sig
om hans frigörelse utan därför att hela den mänskliga träldomen involveras i arbetarens förhållande
till produktionen och att alla slag av träldom bara är modifikationer och konsekvenser av detta
förhållande.” 58 På samma sätt i Den heliga familjen och Den tyska ideologin:
När proletariatet segrar, så har det på intet sätt blivit till samhällets absoluta sida, det segrar
endast genom att det upphäver sig självt och sin motsats. 59