Konflikt och samverkan - Ekonomisk-historiska institutionen

Forskning om makten
Teorin om strategiska val är användbar, men bortser från att det finns stora begränsningar
i möjligheterna att välja, påpekar Huzzard. Det räcker ju inte att välja att verka för högre
lön, man måste kunna genomföra det också – ofta mot arbetsgivarens önskan. Det blir då
en fråga om makt. I forskningen om arbetslivet finns det tre dominerande perspektiv om
makt. Det handlar om maktens fördelning mellan de anställda och de som äger företagen.
• Human Relationsrörelsen har sitt ursprung i Hawthorne-experimenten i USA på
30-talet. (Det visade sig att den som fick mer uppmärksamhet jobbade bättre med i
övrigt samma villkor.) Human Relations-skolan accepterar inte synen att köpare och
säljare av arbete har olika intressen på arbetsmarknaden. Perspektivet är att företag och
anställda har gemensamma mål och intressen. Human Relations Management, HRM,
är en senare variant av Human Relations-skolan.
• Pluralism. Med en pluralistisk syn har aktörerna på arbetsmarknaden skilda, men också
delvis överlappande, intressen som köpare och säljare på en marknad. Köparna vill ha
lågt pris, säljarna vill ha högt pris.
• Marxistisk tradition tar upp maktfrågorna på arbetsmarknaden och ser arbetsgivaren
som starkare än arbetstagaren på arbetsmarknaden.
Rapporten har en pluralistisk syn på arbetslivet där samverkan mellan parterna förutsätter
vissa gemensamma intressen som grund för samarbete. Med samverkan kan man förbättra
gemensamma intressen. I bästa fall blir det en win-win-situation där båda parter vinner
på samarbetet.
Orden ”boxing” och ”dancing”
Rapporten använder begreppet ”boxing and dancing” som en bild för konflikt och samverkan
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Här kallas detta i fortsättningen för ”boxning”
och ”dans”. ”Dans” är då en bild för fredlig samverkan mellan fackförening och
företag centralt och lokalt. ”Boxning” avser konfliktfyllda relationer som förhandlingar
och strejker. Så här definieras skillnaden mellan boxning och dans i rapporten:
Boxning är ”episodisk, begränsad, ritualistisk, defensiv, sker ibland genom medling, präglas av
position och förhandling, baseras på låg tillit.”
Dans är ”en kontinuerlig process, har öppna mål, välinformerat, gemensam problemlösning, avgörs
internt, präglas av process och dialog, handlar om att bygga upp beslut, baseras på hög tillit.”
Dessa skillnader är förstås teoretiska. I verkligheten är gränserna flytande och skiljelinjerna
mellan boxning och dans är ofta suddiga eller överlappande. Forskarnas syfte är att
använda begreppen dans och boxning på ett neutralt sätt.
– Bilden med boxning och dans är analytiska ”glasögon” och står inte för en värdering
att det ena är bättre än det andra, säger Huzzard.
Rapportens övergripande syfte har varit att undersöka om mer dans, mer och närmare
samverkan med arbetsgivaren kan förstärka de fackliga positionerna. Frågan är då
om mer dans med arbetsgivaren kan ge de fackliga organisationerna ett större handlingsutrymme
och på så sätt vara en möjlig strategi för dem.
KONFLIKT OCH SAMVERKAN 9