Konflikt och samverkan - Ekonomisk-historiska institutionen

mångårigt samförstånd och fred på arbetsplatsen – med något enstaka undantag.
Den viktigaste skillnaden mellan de anställda i kemiindustrin och i verkstadsindustrin
i Italien är att de i kemiindustrin har högre kvalifikationer, och även fler tjänstemän med
längre utbildning. Tjänstemännen har en låg organisationsgrad, kanske tio procent.
– I Italien är tjänstemännen alltid på arbetsgivarens sida, säger Aldo Marchetti.
Han uppskattar den fackliga organisationsgraden i Italien till 35 procent i hela landet
och högre, kanske 45 procent, i verkstadsindustrin.
– I Italien är fler delaktiga i den fackliga kampen, säger han och jämför med de franska
fackföreningarna.
– De är inte starka till vardags, men de agerar i extrema situationer och då kan de
mobilisera alla anställda.
Fackföreningarna i Italien liknar mer fackföreningarna i Tyskland än dem i Frankrike,
säger han. I den italienska verkstadsindustrin är jobben lågkvalificerade jämfört med i
Tyskland och Sverige. På så sätt håller arbetsgivarna utbyteskostnaden nere, och det tvingar
de anställda till kollektiv handling för att försvara sina intressen.
Det visar sig alltså att de olika förutsättningarna för samverkan – kvalifikation, kapitalintensitet,
utbytbarhet – ger helt olika traditioner när det gäller konflikt och samverkan.
I verkstadsindustrin är också det politiska klimatet hetare, med många metallarbetare
som är aktiva i det italienska kommunistpartiet.
– Liksom gruvarbetarna i England har de en stark tradition av strid, säger Aldo
Marchetti.
Metallindustrin i Italien innehåller storföretag med biltillverkning, elektronikindustri
och stålindustri men också mängder av småföretag och mindre verkstäder. I metallbranschen
finns 107 600 arbetsplatser och 1,7 miljoner anställda (2001).
48 KONFLIKT OCH SAMVERKAN