Konflikt och samverkan - Ekonomisk-historiska institutionen

I Italien är denna bransch den typiska arenan för boxning mellan parterna. I den italienska
metallindustrin är det sedan länge fler strejker än i andra branscher i Italien. Men
det finns också exempel på samverkan.
I början på 1990-talet startade parterna en gemensam kommission i metallindustrin.
Den skulle samla gemensam information om den ekonomiska utvecklingen i branschen.
Parterna startade också ett samarbete både nationellt och lokalt kring yrkesutbildning
och ”equal opportunities” i branschen.
Det förekommer tre modeller av förhandling på företagsnivå:
• Fiat-modellen med ensidiga beslut från företagsledningen.
• Etablerad social samverkan till exempel på Elextrolux, Olivetti och Merloni.
• Informell samverkan om arbetstider, yrkesindelning och månadslöner sker i de flesta
övriga företag där det finns fackligt organiserade.
De tre landsorganisationerna finns representerade på branschnivå med ungefär samma
styrka och samma politik som på nationell nivå. CGIL är alltså större än de båda andra
organisationerna CISL och UIL tillsammans också i verkstadsindustrin. Samverkan i
branschen har också följt det nationella mönstret.
Under 1990-talet samverkade man för att få bättre och tidigare information om ekonomin
i branschen, och man hade partssammansatta kommittéer om yrkesutbildning och
andra frågor. Just yrkesutbildningen har varit mest framgångsrik i samverkan och parterna
i verkstadsindustrin bedriver yrkesutbildning till exempel i Milano.
Det finns alltså exempel där samverkan fungerar även i verkstadsindustrin i Italien.
Men det är inte bara fackföreningsrörelsen som är splittrad. Även arbetsgivarna är splittrade
när de gäller samverkan med fackförbunden. En del arbetsgivare gillar helt enkelt
inte samverkan.
– I branschen som helhet råder därför mer av boxning. Det är också svårt att dansa
utan en stödjande regeringspolitik, säger Marchetti.
Kemiindustrin i Italien är en kapitalintensiv sektor och detta har verkat till fördel för
samverkan i branschen mellan fack och företag. Branschen har 449 186 anställda (2001);
de flesta bor i det rika norra Italien och flertalet är anställda på storföretag.
Branschen präglas av tradition av samverkan, inte av konflikt. Det finns ett partssammansatt
nationellt ”observatory” i branschen, som också är stadgad i lag (1997). Man kan
jämföra denna kommitté med de samverkanskommittéer om industrins utveckling som
finns inrättade i det svenska industriavtalet.
Den italienska kemikommittén består av tre arbetsgivare och tre företrädare från respektive
landsorganisation. I kemiindustrin är de tre landsorganisationerna överens om att
samverka med arbetsgivarna, även det upproriska CGIL. Och det fridsamma CISL utesluter
inte tuffare tag – om medlemmarnas intressen kräver det:
”Vi vill samverka, men det utesluter inte industrial action med individens intressen i
centrum”, skriver FEMCA–CISL på sin kongress i maj 2001.
KONFLIKT OCH SAMVERKAN 49