Konflikt och samverkan - Ekonomisk-historiska institutionen

eslut till facket. De har samma diskussion i dag som vi hade i Sverige när medbestämmandelagen
infördes.
– När vi i dag säger att det ingår i tidplanen att prata med facket, då säger britterna:
Vem är det som bestämmer här på företaget egentligen? De blir rädda och undrar om
samverkan kommer att stjälpa alltsammans. Nej, säger vi, vår erfarenhet säger oss att det
inte försämrar tidhållning eller utfall. Men de börjar nog inse att det inte är någon dramatik
i samrådet.
Det har stor betydelse i Södertälje vad kollegorna i England tycker, eftersom Astra
Zeneca numera är ett brittiskt företag.
– Det råder en helt annan förhandlingstradition i England med mer boxning än här i
Sverige på kollektivsidan, säger Lars Degerman.
Företaget styrs också i hög grad med centrala riktlinjer, och alla riktlinjer utgår från
företagsledningen i England.
Lars Degerman har sin motsvarighet med löneansvariga i England och i USA. De
träffas ibland för att samordna sitt arbete och för att förverkliga dessa riktlinjer.
– Vi ska ta hänsyn till lokal praxis, men grunddragen ska vara lika. Då är jag glad att
det finns en central policy att man ska anpassa sig till lokala förhållanden, säger han.
Och all styrning kommer från England. Anläggningen i Södertälje påverkas inte alls
på samma sätt av vad som händer inom företaget i till exempel Tyskland och Italien.
I England, Sverige och USA är antalet anställda ungefär lika stort, 13 000 i varje land.
Organisationsgraden på LO-sidan hos Astra Zeneca i England är över 80 procent; i
Sverige är organisationsgraden 68 procent, ovanligt lågt för en svensk industri.
– Jag hör nästan inget från facket för tjänstemännen i England, säger Michael
Johansson. De är knappast existerande. Det finns kanske ett par stycken tjänstemän på
Astra Zeneca i England som är lite aktiva.
SIF-klubben är nöjd
Till skillnad från Industrifackets ordförande är SIF-klubbens ordförande Terje Andersson
nöjd. Han är nöjd med sammanslagningen av de två företagen. Han tycker också att samverkan
med företaget fungerar bra i dag, liksom han tyckte när Tony Huzzard besökte
fabriken för tre år sedan.
– Fusionen 1999 gick väldigt bra, bättre är vi väntat. Det fanns oro bland medlemmarna
men den visade sig vara obefogad. Där fick vi mycket hjälp av företaget genom att
de beskrev det svenska företaget och den svenska samverkan för den engelska företagsledningen.
De hade aldrig hört talas om något sådant.
– Den svenska företagsledningen öppnade dörren åt oss fackliga representanter i
Sverige. Sedan var det upp till oss att visa att vi faktiskt är bra, att vi tillför ett värde, att vi
är en resurs. Och det tycker jag vi har gjort.
Terje Andersson är vice ordförande i Astra Zenecas EWC. Där samlas tjugosex delegater
från nitton EU-länder. Han upplever att de svenska fackliga organisationerna har en
positiv särställning inom Astra Zeneca.
– Skillnaden ligger i hela den samverkanskultur som vi hade i Sverige och som vi
lyckades föra med oss in i det nya företaget.
36 KONFLIKT OCH SAMVERKAN