PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

More documents

Recommendations

Info

att processa feedback, som då utgör en indikation på i vilken utsträckning handlingarna leder mot målet. 4) Total koncentration på uppgiften. Csíkszentmihályi menar att när målen är tydliga, feedbacken är relevant och balansen mellan utmaning och förmåga är den riktiga kommer personens hela uppmärksamhet att riktas mot uppgiften. 5) En känsla av kontroll. Detta avser att ha en upplevelse av kontroll såväl över potentiella risker som över utgången av en situation. Samtidigt upplever sig personen paradoxalt nog släppa kontrollen, eftersom hans eller hennes handlingar utförs nära nog automatiskt. 6) Förlust av självmedvetande. Självets frånvaro i medvetandet hos en person i flow innebär dock inte att han eller hon inte är medveten om vad som händer i kropp och psyke, snarast tvärtom. Vad det innebär är alltså snarare att självet är fullt fungerande, men är inte medvetet om detta. 7) Förändrad tidsupplevelse. Tidsupplevelsen förvrängs i flowtillstånd så, att personen i efterhand inte kan avgöra hur lång tid som förflutit. 8) En autotelisk upplevelse. Med detta avser Csíkszentmihályi att en flowupplevelse i sig själv är så belönande att den blir ett självändamål. Den eventuella betydelsen av flow för klättrares motivation diskuteras förhållandevis sparsamt i litteraturen. Företrädesvis är det Csíkszentmihályi själv (1975; 1992) som för den diskussionen, även om han, liksom Weber (2001) och Arnegård (2002), låter diskussionen omfatta en rad olika sporter. I endast ett fåtal studier (Ek & Ternander, 1996; Slanger & Rudestam, 1997; Della Fave et al., 2003) diskuteras flowupplevelsens betydelse som en av en rad motivatorer av betydelse för att förstå specifikt klättrare. Arousal, stress och anxiety Termerna arousal, stress och anxiety är återkommande begrepp i den idrottspsykologiska litteraturen trots att de endast är indirekt kopplade till motivation. Det finns en tydlig sådan koppling mellan arousal och den sociala inlärningsteorin om upplevd självförmåga (self efficacy), som beskrivs längre fram. Det antas att individens bedömning av den egna förmågan påverkas av arousalnivån (Slanger & Rudestam, 1997). Ofta används begreppen arousal, stress och anxiety på ett vagt sätt, som om de närmast vore utbytbara begrepp (Gould, Greenleaf & Krane, 2002). Därför kan det vara av värde att definiera begreppen tydligare. Arousal kan närmast översättas till det svenska ordet aktivering, med vilket menas ett tillstånd av ökad uppmärksamhet, ökad vakenhet och vaksamhet och/eller känslomässig upphetsning (Egidius, 1997). Gould et al., (2002) menar också att det finns en kroppslig sida av arousal, en beredskap för fysiskt handlande. Begreppet anxiety motsvaras ungefärligen av de svenska orden ångest och ängslan och syftar på den reaktion som uppkommer då omgivningens objektiva krav upplevs som hotfulla. Det vill säga när individen uppfattar en obalans mellan krav och den egna förmågan att leva upp till kraven (Gould et al., 2002; Egidius, 1997). Med andra ord kan en ångestreaktion bli följden av den nervositet och de spänningar som är resultatet av aktivering. Termen stress används ofta på ett felaktigt sätt, ibland som om den vore synonym med ångest (Gould et al., 2002). Begreppsförvirringen beror på att termen stress kan definieras på ett flertal olika sätt. Den kan definieras som en stimulusvariabel, den kan definieras som en responsvariabel eller som någon mellanliggande variabel, som exempelvis har med tolkningen av en situation att göra, och slutligen kan den definieras som en process. Processdefinitionen är den som föredras av många idrottspsykologer och innebär att stress definieras som en avsevärd obalans mellan (omvärlds-) krav och responskapacitet, under omständigheter där ett misslyckande att leva upp till kraven har konsekvenser av betydelse (Gould et al., 2002). En faktor som ofta uppmärksammas i studier av klättrare är risk (Llewellyn, 2003). Att risken lätt kommer i fokus för någon som inte själv klättrar tror jag delvis kan 10
förklaras av det till synes irrationella i att frivilligt utsätta sig för ett visst mått av risk utan synbarliga yttre belöningar. Klättrarna själva anger ju, som tidigare påpekats, sällan risken som ett primärt motiv (Ewert, 1985; 1993; 2001). Samtidigt beskriver klättrarna också risken som en essentiell del av sporten, utan vilken klättringen skulle vara en platt och livlös verksamhet (Bartlett, 1993). Bland forskare tycks dock råda en enighet om att risken kan betraktas som ett verktyg för att uppnå olika mål. Däremot går åsikterna isär beträffande exakt vilken funktion risken fyller. Några menar att risken fyller en arousalhöjande funktion (Ellis, 1973; Gould & Tuffey, 1996), några anser att risken bidrar till självdefinition och en känsla av autonomi (Frederick & Ryan, 1995), och ytterligare andra hävdar att risken är ett viktigt verktyg för att skapa flowupplevelser (Della Fave et al., 2003). Ofta ses prestation som en funktion av aktivering, liknande ett upp-och-nervänt U (Figur 2). Detta innebär att en för låg eller en för hög aktivering leder till sämre prestation än en aktiveringsnivå som är “lagom” (Gould, Greenleaf & Krane, 2002). På senare tid har dock denna modell kritiserats, då det har observerats att prestationssänkningen bortom den optimala aktiveringsnivån inte symmetriskt liknar uppgången i början av kurvan. Det som iakttas är en dramatisk, närmast katastrofal nedgång i prestation bortom en viss punkt, vilket har tolkats som resultatet av en ångeststegring (Gould et al., 2002). 11 Prestation Aktivering Figur 2. Den upp-och-nervända U-modellen för sambandet mellan arousal och prestation. Efter Gould et al., (2002). Denna observation, att handlingsförmågan minskar med ökad aktivering, och vice versa, har bekräftats även i studier av klättrare (Hardy & Whitehead, 1984). Hardy & Whitehead (1984) visade också att en ökning i aktivering inte nödvändigtvis leder till en ångeststegring, varför det inte är korrekt att sätta likhetstecken mellan aktivering och ångest. En annan teori som anknyter till området ångest och dess inverkan på prestationen är Smith & Apters så kallade ”reversal”-teori från 1975 (Gould et al., 2002; Howard, Tay, Ling & Toh, 2002). Teorin försöker förklara sambandet mellan aktivering och affekt, och kan kort beskrivas enligt följande. Sambandet mellan aktivering och affekt kan se olika ut beroende på den kognitiva tolkning individen gör av den aktuella aktiveringsnivån. En hög aktiveringsnivå kan tolkas som upphetsning (behagligt) eller ångest (obehagligt), och på analogt sätt kan en låg aktiveringsnivå tolkas som avspänning (behagligt) eller tristess (obehagligt). Tolkningen av affekten som behaglig eller obehaglig kallas för hedonisk ton (Figur 3).
Page 1 and 2: Motivation hos bergsklättrare ”K
Page 3 and 4: att de som inte klättrar har svår
Page 5 and 6: Parallellerna mellan att bestiga et
Page 7 and 8: argumentera för att åtminstone vi
Page 9: ursprungligen sökte sig till klät
Page 13 and 14: tendens till sensation seeking (hig
Page 15 and 16: fungerande under klättring, och de
Page 17 and 18: Hylander, 2003). Antagandet är att
Page 19 and 20: 19 Kinestetisk faktor Den kinesteti
Page 21 and 22: klättringens baksidor och som någ
Page 23 and 24: ”Framför allt det där att när
Page 25 and 26: ”Jag tycker inte att jag är någ
Page 27 and 28: ”Faran med att kommersialisera de
Page 29 and 30: ”En vägg som man inte vet någon
Page 31 and 32: 31 Diskussion Studiens tillförlitl
Page 33 and 34: Det är också viktigt att hålla i
Page 35 and 36: att de flowupplevelser de får geno
Page 37 and 38: upplevelserna inomhus aldrig blir l
Page 39 and 40: Ewert, A. (2001). Playing the Edge:
Page 41 and 42: 41 Bilaga 1 Intervjuplan Bakgrund/A

PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?