PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Hylander, 2003). Antagandet är att man på detta vis täckt in huvuddelen av de åsikter och<br />
upplevelser som finns i gruppen, men hur stor andel man lyckats täcka in kan man<br />
naturligtvis inte uttala sig om.<br />
I denna studie fanns inte utrymme för ett sådant tillvägagångssätt, utan här var det<br />
nödvändigt att i förväg bestämma hur många intervjuer som skulle genomföras. I samråd<br />
med handledare bestämdes att cirka nio intervjuer var ett lämpligt antal (Ingemar Torbiörn,<br />
personlig kommunikation, september 2003).<br />
En annan fråga var hur informanter skulle väljas ut till dessa nio intervjuer. Härvid<br />
valdes en strategi som Patton (1990) kallar för ”maximum variation sampling”. Syftet är<br />
att beskriva centrala teman av åsikter eller upplevelser, centrala i den bemärkelsen att de<br />
skär tvärs över eller återfinns i större delen den grupp man vill undersöka. Av den<br />
anledningen försöker man göra ett så heterogent urval som möjligt. Tanken är den, att de<br />
centrala eller gemensamma teman som framkommer ur det varierade<br />
undersökningsmaterialet fångar in kärnan, nyckelupplevelser och gemensamma<br />
uppfattningar om intresseområdet för undersökningen.<br />
För att rekrytera informanter gjordes via e-post en förfrågan bland ett fyrtiotal<br />
klättrare huvudsakligen inom <strong>Stockholms</strong>området. Förslag på potentiella informanter<br />
erhölls från aktiva klättrare och instruktörer vid en kommersiell klätterskola. Bland de<br />
positiva svaren valdes sedan informanter ut så, att gruppen kom att bli någorlunda<br />
heterogent sammansatt med avseende på såväl informanternas ålder som kön och antal år<br />
som klättrare. Hänsyn tog också till huruvida informanterna utövar klättring professionellt,<br />
semiprofessionellt eller som hobby (Tabell 1). Som professionell eller semiprofessionell<br />
klättrare definierades de, som helt eller delvis arbetar som instruktörer, guider,<br />
tävlingsklättrare med sponsorer, äventyrsresearrangörer med aktivt deltagande i resorna,<br />
etcetera. Renodlade inomhusklättrare togs inte med i studien. Inomhusklättring bedrivs i<br />
en tillrättalagd miljö där alla säkerhetsarrangemang är iordninggjorda och testade av<br />
utbildad personal, varför endast minimal instruktion är nödvändig för att i en sådan miljö<br />
kunna ägna sig åt säker klättring. Inomhusklättring kan därför bedrivas som i princip<br />
vilken annan träning som helst, analogt med styrketräning, aerobics eller liknande. Det<br />
föreföll därför vara ett rimligt antagande att sådana klättrare kan ha helt eller delvis andra<br />
motiv än de som ägnar sig åt klättring utomhus under helt eget ansvar.<br />
17<br />
Tabell 1. Informanterna<br />
Intervju<br />
nr.<br />
Kön Ålder Antal<br />
klätterår<br />
Professionell<br />
eller<br />
semiprofessionell 1)<br />
1 K 40 15 Nej<br />
2 K 30 7 Ja<br />
3 K 34 14 Ja<br />
4 M 29 11 Nej<br />
5 M 45 3 Nej<br />
6 K 33 15 Ja<br />
7 M 61 41 Nej<br />
8 M 45 29 Ja<br />
9 K 25 2 Nej<br />
Medel 38 15,2<br />
1) Som professionell eller semiprofessionell har räknats<br />
instruktörer eller liknande, arrangörer av äventyrsresor,<br />
tävlingsklättrare med sponsorer, m.fl.