PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

More documents

Recommendations

Info

andra Vallerand (2001). Med yttre motivation menas, enkelt uttryckt, att människor handlar då det leder till ett synligt resultat eller en belöning (Ryan & Deci, 2000). Prestationer inom klippklättring leder sällan till några materiella belöningar, varför yttre motivatorer torde vara av mindre vikt i detta sammanhang (Robinson, 1985). Inre motivationsfaktorer, å andra sidan, är relaterade till sådant som individen gör för sin egen skull, av fri vilja, utan att vara kontrollerad, och utan några synliga belöningar (Deci & Ryan, 1985). Bland de motivationsteorier som behandlar inre motivationsfaktorer återfinns bland annat behovsteorierna, vilka antar att motivation att handla uppstår ur inre behov som vi strävar efter att tillfredsställa. Till denna grupp kan hänföras några för många välbekanta teorier som exempelvis Hertzbergs tvåfaktorteori och Maslows behovstrappa, vilka dock till stor del saknar empiriskt stöd (Furnham, 1997). Biologisk förklaringsmodell Både de äldsta och några av de yngsta teorierna i detta sammanhang är de som kan betecknas som mekanistiska eller deterministiska teorier. En modern förklaringsmodell, som beaktats i flera studier av bland andra klättrare, är den biologiska. Den biologiska förklaringsmodellen kan synas helt malplacerad i en kvalitativ studie som denna, där inga fysiologiska mätningar görs. Trots detta inkluderar jag en summarisk beskrivning av teorin. Jag anser att det är en teori som bör nämnas för helhetsbildens skull eftersom den ofta nämns i undersökningar av klättrares motivation (exempelvis i Arnegård, 1996a; Ek & Ternander, 1996). Den utgör en mekanistisk och i hög grad deterministisk förklaring. I denna modell har enzymet MAO, monoaminooxidas, en central roll. MAO är det enzym som bland annat metaboliserar neurotransmittorn 5-hydroxy-tryptamin (5-HT), mer känt som serotonin. I flera studier har man funnit samband mellan låga halter MAO och impulsivitet och risktagande (Fowler, von Knorring & Oreland, 1980; Oreland, 1994), vilket man tolkar som att låg MAO-halt orsakar ett högriskbeteende. Även om detta är ett kausalt samband, vill jag hävda att det ändå inte räcker som förklaring till att människor klättrar i berg med mindre än att man accepterar att de som söker sig till klättringen gör det för just riskens skull. Detta är inte alls självklart, tvärtom har det i flera studier demonstrerats att risk inte är ett självändamål för de flesta utövare av äventyrsidrotter (Ewert, 1985; 1993; 2001). I själva verket spelar risken en ganska liten roll. Visserligen förefaller det vara så, att klättrare tenderar att söka svårare utmaningar i takt med att deras färdigheter och förmågor utvecklas (Bratton, Kinnear & Koroluk, 1979). Ewert och Hollenhorst (1994) noterar dock att fastän utövare av äventyrsidrott söker stegra utmanings- och svårighetsgraden söker de paradoxalt nog inte nödvändigtvis öka risknivån. Vad de i själva verket vill är att matcha sina förmågor och sin kompetens med risken i situationen. Man skulle alltså kunna säga att äventyrsidrotten utgör ett sökande efter kompetens med en värdering av risk och fara (Ewert & Hollenhorst, 1989). Psykodynamiska förklaringsmodeller Till gruppen av deterministiska teorier kan man också räkna de psykoanalytiska teorierna. Många moderna motivationsforskare som studerat bland annat klättrare avfärdar närmast schablonmässigt detta synsätt. De hänvisar till psykoanalytiska förklaringsmodeller från första halvan av 1900-talet. Enligt denna förklaringsmodell klättrar människor, eller snarare män, i berg för att söka risken. Detta risktagande, med vilket klättring ofta förknippas, kan ses som ett kontrafobiskt beteende, ett uttryck för en dödsdrift eller bortträngda känslor av manlig otillräcklighet (Slanger & Rudestam, 1997; Llewellyn, 2003). En sådan argumentation är, som sagt, gammalmodig och bottnar i ett klassiskt Freudianskt synsätt. De psykodynamiska teorierna har utvecklats, och man kan 6
argumentera för att åtminstone vissa psykodynamiska begrepp kan vara användbara för att förstå klättrares motivation. Ett sådant begrepp är lek. Vid en ytlig betraktelse kan det vara lätt att få för sig att barns lek är ett harmlöst och oviktigt tidsfördriv, inget annat. Winnicott (1995) har dock påpekat att det långt ifrån förhåller sig på detta vis. Leken är viktig, menar han. Leken befrämjar utvecklingen och därmed hälsan, och leken tränar oss i att relatera till andra och leder därmed fram till grupprelationer. Leken är, säger Winnicott vidare, något som inte försiggår endast inom en person, lekområdet är inte den inre psykiska verkligheten. Det ligger utom personen, men lekområdet är inte heller detsamma som den yttre verkligheten. Leken försiggår, menar han, i något slags mellanområde. Winnicott använder uttrycket ett potentiellt rum, där vi kan välja om vi vill vara eller ej. Ska man försöka relatera detta till klättringen, kan man tänka på en soloklättrare, det vill säga en som klättrar ensam. Om det bara handlade om en inre verksamhet skulle ju själva klättringen knappast behövas. Klättringen är alltså något som försiggår utanför personen, men samtidigt är upplevelserna av den inre. Man kanske alltså skulle kunna hävda att klättringen försiggår i ett sådant potentiellt rum. Winnicott säger vidare: ”Det viktigaste med lekandet är alltid svårigheten att avväga samspelet mellan den personliga verkligheten och upplevelsen av kontroll över yttre objekt.” Winnicott, som var psykoanalytiker, ser den vuxnes lekutrymme eller mellanområde som det utrymme man rör sig inom under en psykoterapi. Det är ett utrymme för kreativa processer, där idéer kan prövas och livsberättelser och tolkningar av livshändelser kan formas och omformas. Kreativiteten i klättring handlar inte bara om att lösa säkerhetsmässiga problem eller att rent fysiskt förflytta sig uppför en brant bergvägg. Jag vill hävda att i lika hög utsträckning handlar den om att finna sätt att hantera rädsla och ambivalenta känslor. Jag skulle därför vilja argumentera för att klättring, åtminstone i någon mån, kan ses som en lek i Winnicotts termer. Winnicott talar om en upplevelse av kontroll, och vad är det klättraren gör om inte skapar en illusion av kontroll. Denna illusion håller så länge inget oförutsett inträffar, så länge vädret är bra, inga grepp lossnar och klättraren inte faller. Nu är ju detta inte en idealisk värld, utan nederbörd förekommer, grepp lossnar och klättrare faller, och då måste illusionen realitetsanpassas. Ser man det på detta vis förefaller klättringen för mig ha en smått terapeutisk funktion när det gäller realitetsprövning av illusionen av kontroll över den yttre verkligheten. Samtidigt kan man se denna illusion av kontroll som en typ av omnipotensfantasi, vilket för oss till ett annat begrepp inom det psykodynamiska fältet: narcissism. Narcissism är ett ord som är något av var mans egendom, men samtidigt är det en term som används på ett ganska flytande sätt. Detta gäller nog dessvärre inte bara lekmän, för varför skulle annars så mycket vara skrivet om ämnet Efter ord som ”jaget”, ”detet”, ”överjaget” och termer för olika intrapsykiska försvar är ”narcissism” det vanligaste ordet i den psykoanalytiska litteraturen (Bo Sigrell, personlig kommunikation, 2002-03- 21). Sigrell (1994) är en av dem som bidragit till denna litteratur, och här kan vi hämta en del information när det gäller att förstå den narcissistiska problematiken, eller de narcissistiska försvarsmönstren om man så vill. Mycket kortfattat utgörs de narcissistiska försvaren, liksom vid borderlinetillstånd, av förnekande, klyvning (i ont och gott, fiende eller vän, och så vidare) och projicering av oönskade sidor av en själv på andra. Dessutom tillkommer för en person med narcissistiska drag ett grandiost själv. Syftet för alla intrapsykiska försvar, hur maladaptiva de än må vara, är att skydda sig mot psykisk smärta. I narcissistens fall är syftet att skydda sig mot skam. En sådan person är helt enkelt livrädd att inte duga, och har därför ett starkt behov av att bli beundrad och få uppskattning samtidigt som han är oerhört känslig för 7
Page 1 and 2: Motivation hos bergsklättrare ”K
Page 3 and 4: att de som inte klättrar har svår
Page 5: Parallellerna mellan att bestiga et
Page 9 and 10: ursprungligen sökte sig till klät
Page 11 and 12: förklaras av det till synes irrati
Page 13 and 14: tendens till sensation seeking (hig
Page 15 and 16: fungerande under klättring, och de
Page 17 and 18: Hylander, 2003). Antagandet är att
Page 19 and 20: 19 Kinestetisk faktor Den kinesteti
Page 21 and 22: klättringens baksidor och som någ
Page 23 and 24: ”Framför allt det där att när
Page 25 and 26: ”Jag tycker inte att jag är någ
Page 27 and 28: ”Faran med att kommersialisera de
Page 29 and 30: ”En vägg som man inte vet någon
Page 31 and 32: 31 Diskussion Studiens tillförlitl
Page 33 and 34: Det är också viktigt att hålla i
Page 35 and 36: att de flowupplevelser de får geno
Page 37 and 38: upplevelserna inomhus aldrig blir l
Page 39 and 40: Ewert, A. (2001). Playing the Edge:
Page 41 and 42: 41 Bilaga 1 Intervjuplan Bakgrund/A

PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?