PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

”Jag tycker inte att jag är någon friluftsmänniska… jag tänker inte så… utan det är
mera det… det blir så, man bara är i naturen för att det… och då är det bra att ha
ett tält och en sovsäck, men det är inget självändamål. Fast, att vara ute i naturen, att
det är vackert, det är ju kul, det har ju sin charm, även om man åker iväg på en
klätterresa och det bara regnar.”
Även om vistelsen i naturen för många inte tycks ha varit det som var en av de initiala
skälen till att börja klättra, förefaller det som om de naturupplevelser klättringen ger kan
bidra till att upprätthålla intresset för sporten.
”Sedan har det ju alltid i klättringen funnits en… glädje över landskapet. Alltså, jag
vet många, till exempel sådana här tillfällen på hösten, har jag alltid tyckt att det är
så vackert ute i [klätterområde i Stockholm]. Du sitter där på en standplats, så ser
du ut över det här och… det har nog blivit mer och mer utpräglat för mig, att jag
måste ha höjdskillnader för att få en spännande upplevelse.”
”De flesta klippor ligger otroligt vackert… Om man åker utomlands så… alltså, du
kan ju åka till Barcelona, jättestor stad, och så kommer du till klippan och så är det
liksom landet… Klättrar [du] i [område i centrala Frankrike] och så kommer du
upp på toppen och då… utav de här kalkstensförkastningarna, och så kommer du
upp till en sådan här gammal vingård som har en uteservering… med café au lait!”
Några informanter har också gjort iakttagelsen, att upplevelserna som görs under klättring
ofta är starkare och ger mer intensiva minnesbilder än upplevelser som görs i andra
sammanhang. Ett par av dessa har också en teori om att detta kan ha att göra med
aktiveringen (arousal) klättringen orsakar:
”Naturupplevelsen förhöjs genom att du kommer, att du så att säga eggar upp dina
system på en väldigt hög nivå. Då blir intrycken starkare, va. Det är inte alls samma
sak om jag åker upp en linbana […] och tittar på utsikten. ’Jaha, här är det berg, det
var väl tjusigt, va’, men skulle du klättra en led i samma omgivning så är jag
övertygad om att jag skulle ha mycket starkare intryck, mera minnen utav det än
om jag så att säga var fraktad som turist till toppen, va. Det är väldigt tydligt.”
Lekfaktor
Den faktor som i resultatsammanställningen benämnts lekfaktor är komplex och består av
en rad underkategorier. De koder som tillsammans utgör lekfaktorn är klätterpartnern som
lekkamrat, jämförelser med andra och tävlingsmoment, lek, upptäckarglädje, här-ochnukänsla
samt verklighetsflykt. Informanterna ser med andra ord något olika på
lekaspekten i klättringen. Flera informanter uttalar dock att de betraktar klättring som en
lek:
”Det är så lite tid, va. Det är så med familj och med jobb och med… vuxenlivet,
som jag inte tycker är så kul alla gånger. Och det… det… där är klättringen en
motvikt, liksom… Det är lek, leken som man vill tillbaka till, eller som jag vill
tillbaka till på olika sätt, då, och där passar det mig väldigt bra med något fysiskt…
tror jag.”
”[Bouldering] är så jädra roligt, liksom… det är ju så jädra simpelt. Ja, alltså, man
kan hålla det simpelt, det kan ju vara hur komplicerat som helst, om man vill. Men,
liksom, det är så enkelt, det bara finns där, det är nästan det som är närmast…
närmast leken, den där… ostyrda…”
En betydande del av informanterna beskriver också klätterpartnern som en lekkamrat:
25